Ericas chock under kejsarsnittet: “Helt plötsligt gör det ont när han snittar”

När Ericas förlossning drog ut på tiden beslutade man att genomföra ett akut kejsarsnitt. Men det gick inte riktigt som Erica hade tänkt sig, när hon märkte att hon kände snittet som läkaren drog. 

Det här är en del av LOPPI:s artikelserie Min förlossningsberättelse. Vill du dela din story? Läs mer här! <3

Ericas förlossning drog ut på tiden. I totalt 99 timmar (!) hade hon värkar som inte riktigt ville komma igång ordentligt. Ändå var de så pass starka att hon inte heller kunde vila. På förlossningsavdelningen gav de Erica både sömntabletter och morfin för att kunna hålla orken uppe – och inte förrän det hade gått flera dagar med värkar beslutade man om att hon skulle få ett kejsarsnitt. 

Men kejsarsnittet blev inte riktigt som Erica hade tänkt sig – och lilla “Skorpan”, som idag heter Melanie, föddes sovandes av sömntabletterna och behövde hjälp med att andas.

Det här är berättelsen om när lilla Skorpan – Melanie – föddes, och Ericas långdragna kamp som slutade i ett kejsarsnitt.

Ericas förlossningsberättelse – 99 timmar av värkar

Natten till den 24 augusti får Erica något som hon tror är vanliga sammandragningar. Ganska snart märker hon dock att dessa sammandragningar återkommer med intervaller på mellan 3 och 7 minuter. Hon drar slutsatsen att det här kan vara starten på den stora dagen: förlossningen är här och snart ska hon få se lilla Skorpan!

“Ta en alvedon och ett varmt bad”

Erica ringer förlossningen som ger det klassiska tipset: ta en alvedon och ett varmt bad. Erica tar lite motvilligt ett par alvedon – hon är rädd att det ska stanna av värkarna. 

 – Mycket riktigt, tidigt på morgonen avtar allt, Mikael åker till jobbet och jag kan sova, berättar Erica.

Dagen går åt att ligga i soffan med lite uppgivna känslor. Något som hon trodde var förlossningen som satt igång verkar väl ha varit falskt alarm, tänker Erica. 

På kvällen går Erica och Mikael för ovanlighetens skull ner till källaren för att titta på film, antagligen för att det var så varmt inne. Plötsligt känner Erica ett starkt behov av att gå på toa:

 – Jag blir bajsnödig (tror jag) och går upp för att bajsa. 

Vattnet går!

Men väl på toan händer något som Erica inte har väntat sig. 

 – När jag är säkert en halvmeter ifrån badrummet börjar det rinna MASSA vatten ut med benen. Jag förstår direkt att det är vattnet och skriker efter Mikael. Jag visste vid det här laget att ”Skorpan” (bebisens “arbetsnamn”) inte var fixerad, så om vattnet skulle gå fick jag knappt röra mig.

Erica duschar snabbt av sig benen och ber Mikael ringa förlossningen. De kallar in Erica på undersökning.

Erica och Mikael kommer in på förlossningen. De gör ett ultraljud på Erica för att ta reda på hur mycket vatten som finns kvar. De skriver in henne och Erica får bli sängliggandes medan de väntar på att värkarna kommer igång. Om inga värkar kommer igång av sig själv kommer de sätta in värkstimulerande, berättar de.

Natten kommer och värkarna börjar komma smygandes. Erica kan andas genom värkarna som ännu inte var särskilt intensiva. De är tillräckligt starka för att hon inte ska kunna sova mellan värkarna, som nu kommer i intervaller på 5-10 minuter. 

Får morfinsprutor och insomningstabletter

Erica börjar bli ordentligt trött, men värkarna ger henne inte sinnesro till att sova. Hon känner sig orkeslös och orolig för att energin ska svika henne när det väl är dags. Erica får akupunktur som inte verkar hjälpa. 

 – Tillslut fick jag en morfinspruta och en insomningstablett så att jag skulle få sova ett tag. Jag somnade och sov fram till ett personalskifte som kom och presenterade sig.

Tiden går och värkarna verkar aldrig vilja sätta igång ordentligt. Eftersom Skorpan inte var fixerad var Erica fortfarande tvungen att ligga still. Hon får ännu en morfinspruta och en insomningstablett, men de verkar inte få Erica att kunna somna och slappna av. ”Imorgon kan vi sätta igång dig”, berättar personalen.

Tidigt på morgonen kan man nu konstatera att Skorpan har fixerat sig. Erica får ta ett efterlängtat bad och får även lustgas. 

 – Äntligen! Den släppte jag aldrig, skojar Erica.

Tillbaka på ruta ett – ber om kejsarsnitt

När Erica äntligen börjar känna att det börjar bli dags och att hon snart får träffa lilla Skorpan för första gången, så märker personalen att Skorpan verkar ha lossnat från fixeringen och är tillbaka “uppe” igen. Erica blir ordinerad till sängliggandet igen. 

 – Jag bad om att bli snittad för att jag inte orka ligga där med värkar som inte var regelbundna, men så pass täta att jag inte kunde vila. ”Det här kommer du klara galant” och ”Jaja, jag ska hälsa det till läkaren”, fick jag som svar. Jag vet inte hur många gånger jag bad om att få bli snittad. 

Nu var det redan lördag kväll och Skorpan hade fixerat sig igen. Erica får ta ett bad och mår så pass bra att de kan åka hem och ladda batterierna lite. På söndagsmorgonen skulle hon bli igångsatt. 

Men de hinner inte vara hemma länge den där lördagskvällen – för plötsligt drar värkarna igång med större kraft. Det är bara att åka in till förlossningen igen – och Erica får ännu en spruta och sömntablett för att samla kraft. Nu har det gått många timmar och Erica är riktigt trött.

Söndagsmorgonen kommer, Erica och Mikael känner sig taggade på förlossningen som ska sättas igång. De äter frukost och börjar vänta på att personalen ska komma och säga att det var dags. 

 – Vi väntade och väntade och vid 11 ringer vi på klockan för att se vad som egentligen händer. ”Har inte läkaren pratat med er?” svarar de. Det var tydligen så mycket att göra så vi får vänta till kvällen för igångsättning, men det hade de glömt att berätta.

Efter ett tag kommer det en ny barnmorska, Jeanette. 

 – Hon var den bästa, gladaste och trevligaste av alla barnmorskor och sköterskor vi har haft under dessa dygn. 

Dags för igångsättningen

I samma veva som Jeanette ska sätta in värkstimulerande dropp känner Erica att värkarna kommer igång igen.

 – Jeanette sa att hon trodde Skorpan skulle vara ute runt 4-tiden på natten. Det var på tok för långt dit tyckte jag! Men jag fick dropp för att snabba på det lite. Skorpan blev dock stressad av droppet så det fick kopplas bort. 

Erica fortsätter.

 – Efter ett tag fick jag Epidural. Jag kände trycket nedåt och bad Mikael trycka hårt på min höft, bedövningen hjälpte inte alls. Jag kan fortfarande höra Skorpans hjärtljud genom CTG:n, jag minns hur jag pinades genom all smärta och det kändes som jag blev helt nonchalerad av sköterska, barnmorska och läkare som hade bytts ut. 

Efter ett tag kan man konstatera att lilla Skorpan verkligen blivit stressad ordentligt, för nu har hon även bajsat. 

 – Skorpan låg lite snett med huvudet, barnmorskan putta upp henne lite för att det skulle lägga sig rätt, då kände jag hur det forsade ut vatten. Det var brunt, hon hade bajsat, antagligen för att hon blev stressad, berättar Erica.

En läkare kommer in och undersöker Erica. Han konstaterar att hon bara är öppen 7 centimeter, och nu börjar det bli bråttom att få ut bebisen. Han beslutar för att Erica ska snittas.

 – Äntligen!

Kejsarsnittet gör ont

Erica läggs in för att få ett kejsarsnitt och läkaren ska just sätta igång att snitta. De testar enligt rutinen att lägga kalla saker på hennes mage för att bekräfta att hennes bedövning fungerar som den ska. Inga konstigheter, konstaterar de, och läkaren börjar snitta.

Då känner Erica plötsligt att det gör väldigt ont.

Mikael ser den uppskurna magen i läkarens glasögon. 

 – De snittar och drar lite, jag ligger där och nästan åker omkring på britsen för att de behöver dra i snittet. Och då känner jag liksom “sårsmärta” och jag säger “aj!”

HUR reagerar personalen?

 – De stannar upp och kollar på varandra: “Har du känseln kvar?!”. De blir chockade. De kallar på narkosläkaren igen så att jag får mer bedövning. Sen fortsätter de. 

Den nya bedövningen verkar dock inte ha bitit på Erica heller, för hon känner hur de gräver runt i magen på henne. De tar ännu ett snabbt beslut:

 – Jag får sövas, säger Erica.

Erica sövs och de plockar ut lilla Skorpan som visar sig sova. Läkarna kan snabbt se att Skorpan inte andas och skickas för att få andningshjälp. Förmodligen har bebisen fått i sig av sömnmedlet som man gett till Erica. Inget av detta upplevde dock Erica, som låg sövd av narkosen. 

 – Jag minns inget förrän jag blir väckt av barnmorskan, hon frågade om hon skulle hämta Mikael. 

Mikael kommer in till Erica och det första han säger är:

 – Jag vill ha fler barn!

Nu fick Erica äntligen träffa sin lilla Melanie, som låg och sov med elektroder på bröstet för övervakning på neonatalen. 

 – Alla 99 timmar var värda min fina dotter, avslutar Erica.

Läs också

  1. Caroline om miraklet efter förlossningen: "Sjuksköterskorna stod och gapa"
  2. Carro, Hasse och Mathias är poly – här är deras förlossningsberättelse
  3. Erica om kampen för att få välja kejsarsnitt: “Förstår att många inte orkar”

En kommentar

  1. Emma skriver:

    Kände mitt akutsnitt jag med, det var det sjukaste jag varit med om. Det var med min äldsta, född 2014. Läkarna lyssnade inte på mig till en början men fick slutligen söva mig. Arg på mig själv såhär i efterhand att jag dagarna efter bara sa ”Det är okej, jag är okej.. ” när någon frågade var helt förstörd på nätterna eller då jag var ensam.
    Jag har som tur var fått ett barn till efter, ärligt talat tror jag att jag ville ha någon typ av revansch för att första förlossningen var en sådan katastrof, och den gången blev det en vaginal förlossning utan akuta åtgärder som tur var. Jag gick genom hela den graviditeten livrädd för att hamna vaken och obedövad på operationsbordet igen.

Visa kommentarer

Vad tycker du? Skriv en kommentar!

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.