Victoria valde hypnobirthing – födde hemma till lukten av kanelbullar
För Victoria var valet att föda hemma enkelt. “Jag ville ta kontrollen över min förlossning” berättar hon för LOPPI. Ta del av hennes underbara förlossningsberättelse här!
Det här är en del av LOPPI:s artikelserie “Min förlossningsberättelse”. Vill du dela med dig av din egen berättelse? Läs mer här <3
Victoria är läkarstudent och van vid sjukhusmiljön. Den är varken skrämmande eller har dåliga associationer – tvärtom. Ändå valde Victoria att föda hemma, och till hjälp hade hon sin sambo Magnus, dottern Freya och sin barnmorska på plats.
– Det kändes tryggt att välja att föda hemma. Min första förlossning var på BB Stockholm, och även om jag hade en jättepositiv upplevelse där så fanns det något stressande med att nästan bli hemskickad när jag bara var öppen tre centimeter när vi kom in. Jag blev avbruten i mitt fokus. I utdrivningsskedet hade de dessutom personalbyte, och det pressade mig där i slutet av förlossningen, berättar Victoria.
För Victoria handlade hemförlossningen om att kunna bibehålla allt fokus och ta kontroll över sin egen förlossning. Att inte ha bråttom och stressa någonvart – utan att kunna andas i lugn och ro och fokusera på meditationen.
Att välja hemförlossning
När Victoria bestämde sig för hemförlossning anlitade hon privat en barnmorska som annars jobbar på Karolinska i Solna. Barnmorskan jobbade efter de vedertagna kriterier som de på ”Min barnmorska”-programmet använder. Hon heter Sepideh Ghasemi och publicerar mycket om val kring förlossning på sin Instagram @Akutbarnmorskestod.
Kriterierna innefattar bland annat att du är en frisk omföderska och att du haft en okomplicerad graviditet. Du kan läsa mer om kriterierna för att få föda hemma enligt ”Min barnmorska”-programmet på karolinska.se.
Valde hypnobirthing
Victoria hade redan under sina tidigare studier i psykologi kommit i kontakt med meditation och mindfulness som en metod för ökat välbefinnande. Hon tilltalades av idén att man med hjälp av tanke- och andningstekniker kunde ta sig igenom olika situationer i sin vardag.
– Men det är skitsvårt med meditation i vardagen, konstaterar Victoria och skrattar.
Men ändå valde du att meditera när du födde!
– Ja, för med förlossningen hade jag ett tydligt mål med att lära mig meditation. Jag lyssnade mycket på en ljudbok om hypnobirthing – och den var så pass avslappnande att jag somnade till den många gånger! skrattar hon.
Vill du berätta lite för läsarna vad hypnobirthing innebär?
– För mig handlar hypnobirthing om djup avslappning och fokus. Över huvud taget är jag intresserad av mindfulness som ett sätt att hitta balansen i min vardag.
“Inget som utesluter smärtlindring”
Victoria menar att hypnobirthing inte handlar om att inte ta smärtlindring, som många kanske tror.
– Det finns inget som utesluter att du tar smärtlindring och praktiserar hypnobirthing samtidigt.
Berätta lite mer hur du praktiserade meditationen under värkarna – kan du ge läsarna några tips?
– Allt handlade om mitt fokus. När det kom en jättestark värk ville jag ha det tyst runt omkring mig, för jag ville ha full fokus på värken och inte försöka fly från den. Vid inledningen av värken tog jag några djupa andetag. När värken blev som starkast fokuserade jag på en inre bild: jag föreställde mig mitt barn jag skulle föda och att barnet dök mot mig under vatten. För varje värk kom vi närmare varandra.
Victoria menar att det är viktigt att inte fly undan värken eller smärtan.
– Faktiskt låg mycket fokus på själva värken. Jag var i värken, omfamnade den, istället för att fly från den eller tänka på kommande värkar, berättar hon.
Här nedan följer Victorias egna ord och berättelse om sin förlossning: om nybakade kanelbullar, meditation och den transcendentala upplevelsen som hon kommer minnas med styrka varje dag.
Lukten av nybakade kanelbullar – Victorias förlossningsberättelse
Min hembarnmorska hade bett Magnus och mig att skriva ner både vår drömförlossning och vår mardrömförlossning två månader innan beräknat förlossningsdatum.
Drömmen inkluderade: avslappnat stämning, levande ljus, att lugnt och ostört få föda hemma i badkaret med Magnus vid min sida. Och att bebisen föds till lukten av nybakade kanelbullar som vår dotter Freya och jag skulle ha förberett.
Mardrömsförlossningen? Ja, den inkluderade bland annat: att vi skulle bli sjuka och måste föda på sjukhus, att Magnus inte får vara med (på grund av dåvarande coronarestriktioner, reds. anm), att jag måste vara borta från Freya i flera dagar.
De tre veckorna innan beräknat förlossningsdatum fokuserade jag mycket på mina hypnobirthing-meditationer, affirmationer, andnings- och avslappningsövningar och bara att samla krafterna efter att ha jobbat i full fart fram tills dess. Jag kände mig stark, lugn och så otroligt peppad inför hemfödseln. Allt såg fint ut, och eftersom min förstfödda kom vecka 39+0 var jag säker på att även nr. 2 inte skulle vänta till sin beräknade förlossning – som var fjärde februari – utan komma i januari istället.
Jag kände en massa förvärkar som jag inte alls hade känt första gången, som fick mig att tro att förlossningen skulle sätta igång flera gånger när den inte gjorde det. Det fick mig att träna på tålamod och att bara låta kroppen göra sitt, utan att tänka och försöka tolka för mycket.
Hela familjen fick covid-19
De sista tre veckorna innan bf isolerade vi oss för att slippa bli sjuka. Ändå kom Freya hem med covid-19 från förskolan och 10 dagar innan beräknat förlossning fick vi covid-19 allihopa. Jag fick hög feber och mådde dåligt en dag, men blev bättre med varje dag som gick. Ändå var den veckan hemma rent sagt ett helvete, stressen med en sjuk familj och att upprätthålla en god stämning med en 2,5-åring, samtidigt som vi hade de funderingar kring förlossningen.
Min hembarnmorska rekommenderade att vi återhämtade oss i minst en vecka innan vi skulle satsa på hemförlossning, eftersom hon hade velat ha ökad övervakning på mig och bebisen under och efter förlossningen om det nu skulle hända under/nära inpå infektion. Jag har stort förtroende för min barnmorska och litar på hennes omdöme, men tanken på att alla våra planer skulle gå upp i rök kändes ändå förkrossande (värst av allt var tanken att kanske behöva föda på sjukhus utan Magnus, eftersom ”endast en frisk person får medfölja“ enligt regelverket).
Efter att ha återhämtat mig fysiskt från det värsta, fick jag även tilltron tillbaka. Jag kände att min kropp och min bebis går att lita på, de skulle göra det här tillsammans, i sin tid och det skulle bli bra oavsett var vi skulle befinna oss.
Värkarna sätter igång
Natten till fredag 4/2/22, som var vårt beräknade datum, började jag få lätta, men regelbundna värkar. Jag hade som sagt känt en massa förvärkar veckorna innan, så jag visste inte riktigt om det skulle vara på riktigt denna gång. Men jag gick ändå upp på natten, studsade lite på pilatesbollen och gjorde mina meditationer, och vilade de stunderna emellan för att återhämta krafterna. När värkarna fortsatte i samma oförändrade takt på morgonen tänkte jag: ”Ingen chans att det här kommer fortsätta när dagsljuset och stresshormonerna kommer igång”, så jag bad Magnus att ta hand om Freya innan förskolan och dra ner alla rullgardinerna för att hålla det mörkt inne.
Vi tillbringade dagen i halvmörkret, med Cellomusik, massage och mat. Vid 14-tiden ringde jag min barnmorska eftersom jag började känna mig lite rastlös – hade jag ens öppnat mig någonting? Jag vågade inte vila även om jag började bli lite trött efter en sömnlös natt, eftersom jag var rädd att värkarna skulle stanna av. Min barnmorska rekommenderade att jag skulle lägga mig i en timme och ringa tillbaka efter det. Så fort jag la mig blev värkarna mycket intensiva och jag bad sambon att ringa barnmorskan att komma direkt. Hon, och barnmorska nr 2, kom kl. 15:00, lyssnade på fosterljuden och undersökte mig efter jag hade bett om det.
”Jag kan känna barnets huvud, och du är så mjukt att jag inte ens känner kanterna” var orden som fick mig att inse att det var på riktigt – och att slappna av helt och hållet.
Krystvärkarna i badkaret
Jag klev ner i badkaret där krystvärkarna började direkt.
Det enda som fanns för mig var sambon och jag i en liten bubbla av att slappna av, andas, vråla som en lejoninna och att känna på mig själv hur barnets huvud gungade sig fram och tillbaka på sin resa från en galax till en annan.
Jag förstod senare att barnmorskorna satt på madrassen bredvid badkaret, och min vän Jasmina fixade i köket, men det var inget som jag märkte då.
”Märker du lukten av kanelbullarna?” viskade sambon till mig, och en liten stund senare simmade vår Ebba Saga Liv in i våra armar – kladdig och rosa och alldeles perfekt.
Storasyster Freya kom in i rummet någon minut efter Ebba hade kommit, full av kärlek och nyfikenhet för sin lillasyster.
Blev kvar i badrummet hela kvällen tillsammans
Vi fick ligga ostört på madrassen i badrummet hela kvällen, äta kanelbullar, laxmackor och smoothies, lära känna varandra och njuta av denna heliga stunden.
Jag är fylld med glädje och vördnad för att jag fick vara med på denna otroliga, nästan transcendentala upplevelse. Och jag är otroligt tacksam för det ovärderliga stödet av min underbara barnmorska Sepideh som alltid gav mig trygghet och hade de rätta orden för mig veckorna innan förlossningen, och som fanns där för att säkerställa att allt gick bra under födseln.
Det här är en del av LOPPI:s artikelserie “Min förlossningsberättelse”. Vill du dela med dig av din egen berättelse? Läs mer här <3
