Saras dotter lever med diabetes typ 1: “Hon kommer aldrig bli frisk”

Diabetes typ 1 förändrade hela livet för Sara och hennes dotter Laura som fick diagnosen när hon var 4,5 år. Nu handlar vardagen om insulin och blodsockervärden, och Laura  kommer aldrig bli fri från sin sjukdom.

Ny studie om diabetes typ 1

Nyligen släpptes en ny studie från Nationella Diabetesregistret som bland annat visar att flickor som drabbas av diabetes före 10 års ålder förväntas få en förkortad livslängd på så mycket som 18 år. För pojkar är motsvarande siffra 14 år.
– Risken för hjärtinfarkt, stroke, hjärtsvikt, kardiovaskulär sjukdom och död beror starkt på när i livet man får typ 1 diabetes, säger Araz Rawshani forskare på Göteborgs universitet och en av författarna till artikeln.

Glöm inte: Tävla om en goodiebag och hjälp oss att göra LOPPI.se ÄNNU bättre!

LOPPI har också pratat med psykologen Sara Hammer som är mamma till 7-åriga Laura:

 

Grät hela nätterna

“Diabetesen upptäcktes när Lauras var 4,5 år. Hon hade alltid varit full av energi, pigg och i princip aldrig sjuk. Plötsligt var hon trött, orkeslös och kissade ofta. Jag minns när vi skulle cykla till förskolan och hon inte orkade ända fram och dessutom behövde kissa på den korta vägen. Hon hade också gått ner lite i vikt. Jag minns att jag fick tanken ”tänk om det är diabetes”, men jag slog undan den. Ingen i släkten har diabetes typ 1 så varför skulle hon ha det? Tänkte att det kanske är urinvägsinfektion istället. Två veckor senare var vi på akuten på SÖS. Minns det såväl. Skräcken, sorgen och chocken. Min första tanke var ”ska Laura aldrig mer få äta glass som hon älskar?” I en vecka var vi inlagda på Sachsska barnsjukhus och Laura fick dropp för att bli av med allt socker hon hade i sin lilla kropp. Sedan fick vi lära oss att det är bukspottkörtelns insulinproducerande celler som slutat fungera och Laura skulle aldrig mer bli frisk. Jag grät hela nätterna och försökte hålla humöret uppe och stötta min dotter på dagarna. Det här skulle vi klara av, ville jag förmedla.  Men innerst inne var det kaos. Jag gråter fortfarande när jag tänker på det.

Läs också: Sofia om livet som funkisfamilj 

Hela livet förändrades

Från den dagen, den 3 okt 2015 förändrades allt. En stor del  av mina tankar kretsar kring Lauras blodsockervärden, vi byter pump var tredje dag, tar blodsocker i fingret flera gånger om dagen och byter blodsockermätare en gång i veckan. Instruerar skolans personal, ger extra insulin när hon är hög, ger dextrosol när hon är låg.

Mammor till barn med diabetes typ 1 blir utmattade

Jag skulle önska att vänner, arbetsgivare, familj och politiker skulle förstå att diabetes typ 1 är en livshotande sjukdom varje dag, som kräver ständig uppsyn. Forskning visar att 40 % av alla mammor till barn med diabetes får en utmattningsdiagnos och att vuxna med diabetes mår psykiskt dåligt (bl.a. ökad stress och oro) på grund av sin sjukdom. I rollen som psykolog skulle jag vilja bidra till att alla med diabetes och deras anhöriga skulle erbjudas ett psykologiskt stöd, att det var en självklar del av diabetesvården. Till alla som känner familjer med barn med diabetes skulle jag säga – hjälp till, avlasta, lär dig om diabetes. Det är kärlek. Angående den nya forskningen som kommit fram så tror jag att barn som växer upp idag kommer ha bättre prognos och mindre framtida komplikationer tack vare bättre hjälpmedel. Nästan alla barn i Sverige har pump och blodsockermätare vilket gör det lättare att hålla blodsockret på en bättre nivå.

Läs också: 10 nyttiga mellanmål

Barn med diabetes typ 1 kan VISST äta glass

Barn med diabetes KAN äta glass och andra godsaker, det är bara viktigt att de får insulin till allt de äter. Det är ALDRIG ett barns fel eller förälders fel att barnet får diabetes typ 1. Det är en autoimmunsjukdom som vi inte vet orsaken till. Förhoppningsvis kan vi få svaret och ett botemedel under Lauras livsår. Tills dess jobbar jag med acceptans och försöker leva livet så gott det går. Laura är en levnadsglad tjej som än så länge inte låter sig hindras av sin sjukdom. Hon spelar fotboll, går på gymnastik och kalas, men ibland säger hon till mig att hon önskar att hon slapp den, sin diabetes, att hon var frisk. Det gör ont. Kram till alla diabeteshjältar där ute!”