Frida om förlossningen: ”Jag utförde vad som kändes som mitt livs jobbigaste träningspass”

I LOPPIS artikelserie “Min förlossningsberättelse” skriver Frida Sunnerskog om när hennes dotter kom till världen: ”Jag utförde vad som kändes som mitt livs jobbigaste träningspass tills dess att vi insåg att bebisens huvud inte riktigt kunde komma ut. Det kändes helt hopplöst och jag ville bara ta en lång paus och vila. Men det gick självklart inte. Saxen åkte fram och jag blev klippt på två ställen.”

Det här är en förlossningsberättelse av LOPPI-läsaren Frida Sunnerskog.

Efter en sömnlös natt tänkte jag äntligen komma i säng hyfsat tidigt för att samla energi. Jag hade ju trots allt gått över mitt BF-datum med 4 dagar och bebisen skulle kunna anlända när som helst. När jag scrollat på mobilen en stund la jag mig tillrätta i sängen och slöt ögonen. Jag hann knappt blunda förrän en stark sammandragning kändes i hela kroppen! Efter ungefär 5 minuter kom en till, och en till… Jag tänkte att det kanske var bäst att ringa förlossningen då.

De på förlossningen sa att jag skulle försöka vila lite och sedan känna efter följande dag igen, så jag la mig ner i sängen på nytt. Sammandragningar kom dock mer tätt och blev allt mer smärtsamma. Min pojkvän googlade ställningar som skulle underlätta, men efter ett par timmar på alla fyra, sittandes på huk och så vidare, kom sammandragningarna så tätt och var så jobbiga att jag ringde in till BB igen.

”Alla BB i hela Stockholm var fullsatta”

Som svar fick jag att alla BB i hela Stockholm var fullsatta och att vi troligtvis skulle behöva åka till Gävle. Typiskt tänkte jag. Men det var ingen idé att gripas av panik, det skulle få gå som det går helt enkelt.

Däremot fick jag komma in på en snabbkontroll på Sös (Södersjukhuset reds. anm) först. När jag kom fram dit hade jag haft sammandragningar i ungefär fem timmar och vid en undersökning såg de att jag redan var 6 centimeter öppen. De kunde alltså inte skicka mig vidare utan jag fick ett provisoriskt rum tills dess att nästa förlossningsrum var redo. I detta rum fanns det inget som lindrade smärtan så det blev ett perfekt tillfälle att öva på att andas genom sammandragningarna.

Efter ungefär en och en halv timme checkade en nybliven mamma ut från BB och jag fick ta över rummet. Där bad jag om epidural då mina sammandragningar var väldigt starka och gjorde rent ut sagt skitont!

När min första dos av epidural hade kickat in så saktade hela förlossningen ner. Jag fick studsa på en pilatesboll, äta mackor, dricka äppeljuice och bara umgås och mysa med barnets pappa i flera timmar. Då och då kom personal in för att se hur det utvecklade sig. Mitt vatten gick vid den första undersökningen. En förlossning som jag trodde skulle ta några timmar då allt till en början gick väldigt fort, slutade med ett BB-besök på cirka 14 timmar.

”Att påbörja förlossningen hjälpte mot smärtan”

Jag fick påfyllning av epidural flera gånger. Jag grät om vartannat av smärta för att i nästa stund inte känna något alls. Till slut kom jag till en punkt då jag kände ett otroligt smärtsamt tryck nedåt och epiduralen hjälpte inte längre. Då mina värkar gjorde så ont, övervägde de att ge mig bäckenbottenbedövning. Den bedövningen tog däremot tyvärr inte.

Trots att de egentligen ville att bebisens huvud skulle åka ner någon centimeter till, bad de mig att börja krysta då mina värkar var så starka – och att påbörja förlossningen hjälpte verkligen mot smärtan! Jag minns att jag tryckte och tryckte, samtidigt som jag andas lustgas utav bara den. Vid ett tillfälle kände jag dock att det blev för mycket lustgas då jag kände mig helt frånvarande i huvudet och började hallucinera lite smått. Jag såg mig själv stå vid min vänstra sida och titta på mig genom ett par solglasögon och med håret uppsatt i en hästsvans.

”Bebisen fyllde rummet med en hög skrikande stämma”

Vi sa ”hej då” till lustgasen och jag utförde vad som kändes som mitt livs jobbigaste träningspass tills dess att vi insåg att bebisens huvud inte riktigt kunde komma ut. Det kändes helt hopplöst och jag ville bara ta en lång paus och vila. Men det gick självklart inte. Saxen åkte fram och jag blev klippt på två ställen. Vid nästa push så kom hela bebisen ut och fyllde rummet med en hög skrikande stämma. Jag fick upp min bebis på bröstet och all smärta blev direkt som bortglömd.

Mina starkaste minnen

Första mötet med min bebis var helt magiskt och det går inte att jämföra med något annat i livet. Att bli klippt kändes för övrigt inte något alls utan det var bara skönt att bebisen äntligen kom ut. Efter en stund frågade jag vad det var för kön och fick veta att det var en liten flicka som låg på mitt bröst. Världens finaste lilla flicka.

Det jag minns starkast från denna dag som ägde rum den 22:a augusti 2019 är de mysiga stunderna tillsammans med min pojkvän i förlossningssalen. Även känslan av att få upp bebisen på bröstet och de två härliga nätterna vi spenderade efteråt på Sös BB-hotell i vår alldeles egna lilla bebisbubbla.

Det här är min förlossningsberättelse, 

Frida Sunnerskog.