Så coachar du ditt barn i konflikthantering

Publicerades: 1 Mar 2021, 15:43

Loppi

Hur löser man en konflikt mellan sitt och någon annans barn? LOPPI tog hjälp av psykologen Åsa Ohlsson för att diskutera bråk, ilska och spadar på stranden.

Situation: ditt barn leker med hink och spade på stranden. Ett annat barn kommer fram och vill vara med. Ditt barn vägrar dela med sig av leksakerna. Känslorna svämmar över hos barnen som nu sliter sakerna ur varandras händer. Vad gör du?

LOPPI tog hjälp av Åsa Ohlsson, leg. psykolog, för att få svar på hur man som förälder kan coacha sitt barn i konflikthantering. Åsa har tidigare varit verksam inom BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin) och barn- och ungdomshabiliteringen – och driver nu sitt eget företag Ohlsson Psykologi.

Avvakta situationen – hur agerar barnen?

“Strandsituationen” – den där akuta konflikten som skapas mellan ditt och någon annans barn på stranden över en hink eller spade, kan nog de flesta småbarnsföräldrar känna igen sig i. Åsa vill uppmuntra föräldrar att tänka annorlunda kring små barns konflikter sinsemellan.

– Låt barnen testa att lösa konflikten själva. Det bästa är om de får göra så mycket det går själva, men utifrån sin egen ålder förstås, säger Åsa men poängterar också:

– Märker du att det börjar skapas starka känslor kring konflikten kan du gå in för att sänka temperaturen. Spegla känslorna som uppstår hos barnen: “Jag ser att du blir jättearg nu för att hon ville ha din spade. Du vill ju också ha den spaden, så du känner dig jättearg nu för att hon också vill ha den.”

Åsa menar att genom att spegla barnets känslor blir barnet successivt också själv medvetet om att känslor uppstår i olika situationer. När ett barn väl börjar utveckla förmågan att sortera sina känslor, är det också lättare för barnet att själv sätta sig in i och förstå andra barns reaktioner – och bemöta dem på ett empatiskt sätt.

Guida med förslag på lösningar

Lika viktigt som att spegla barnens känslor kring situationen, är att komma med förslag på lösningar, i stil med: “Du kan ha den röda spaden, så kan hon ha den blå”. Finns det bara en spade är det bra att hitta ett bra tidsintervall som barnet orkar vänta, eller föreslå något som barnet kan sysselsätta sig med under tiden. “När hon gräver med spaden kan du köra med bilen”.

“De vuxnas roll blir lite som att vara dirigenter i en improvisationsorkester. Musikerna får styra en del själv, men om dirigenten märker att det spårar ur kan hen ge förslag på hur de kan göra för att spela framåt.”

– Det finns ett begrepp inom psykologin som kallas “mentalisering”. Det handlar om en persons förmåga till att sätta sig in och förstå andras känslor. Genom att guida barnet känslomässigt blir det enklare för dem att få perspektiv på andras känslor också.

Resonera med barnet under “ohetare” situationer

Åsa menar att det inte är läge att undervisa ens barn under en pågående situation som har eskalerat.

– Resonera hellre med barnet i stunder som inte är “heta”. Kanske innan eller efteråt? När stunden väl är inne och barnen bråkar med varandra är det bättre att lugna situationen genom att spegla känslorna som uppstod och ge förslag på lösningar, säger hon och fortsätter:

– I lugnare situationer kan du alltid betona vikten av samspelet med andra för ditt barn. Förklara för barnet: “Om du vill ha alla bilarna för dig själv, så kommer de andra barnen att bli ledsna.” Hjälp barnet att förstå det, och hitta lösningar som går bra långsiktigt.

Identifiera de stunder när ditt barn agerar “osjälviskt”

Åsa tycker att föräldrar ska träna på att identifiera de gånger som ens barn agerar osjälviskt i tidig ålder.

– Om mina tvååringar vill att jag ska ha det mysigt, så kan de erbjuda mig en napp och sitt gosedjur. Det är liksom deras sätt att visa omtanke om mig, skrattar Åsa och fortsätter:

– Små barn har inte förmågan att förstå att något som är mysigt och bra för en själv kanske inte alltid är samma för någon annan. Detsamma gäller saker som är dåliga: små barn har inte förmågan att sätta sig in i att något som känns dåligt för dem inte alltid känns dåligt för någon annan.

Att lära sig säga: “Tack” underlättar för barnet

Att undervisa sitt barn i klassiska etikettregler menar Åsa är bra till viss del. Hon betonar att ett barn som säger tack för maten och liknande, kan ha lättare att klara sig i sociala sammanhang. Det uppstår helt enkelt inte lika mycket konflikter runt ett sådant barn, och där har föräldrarna ett ansvar.

– Men i längden är det också bättre att arbeta mer långsiktigt för att barnet ska kunna hantera sociala situationer på ett mer övergripande plan, och då är etikettsregler inte riktigt samma sak som att förstå vikten av att kunna dela med sig, menar Åsa.