Författaren Emily Joof: ”Barnen är min inspiration”

Fler barnböcker borde ha karaktärer som barn kan känna igen sig i, tycker författaren Emily Joof. Läs vår intervju med henne här!

Handlar inte bara om att se sig själv reflekterad

Emily Joof är barnboksförfattaren som såg att något saknades när hon skulle välja böcker till sina barn. Bland superhjältar, prinsessor och vardagsskildringar fanns det få böcker som lyfte karaktärer som hennes barn själva kunde identifiera sig med. Hon bestämde sig för att ta saken i egna händer och började skriva barnböcker som hon själv saknade i bokhyllan.

Emily jobbar till vardags som sakkunnig i globala utbildningsfrågor för Rädda Barnen. Hon kommer själv från en mångkulturell bakgrund med rötter i Gambia, Mali och Frankrike. Hon har bott i fem länder och pratar fem olika språk. Hon vill visa andra hur mycket glädje det ger att upptäcka nya länder och kulturerna genom barnens ögon.

“Jag använder barnböcker som ett verktyg för att hjälpa dem att stärka sin självkänsla, säger Emily.”

Emily berättar:
– Allt började med att jag märkte att mina barn fick så mycket ut av att läsa böcker som visade den mångfald som finns i världen. Inte bara att kunna se sig själva reflekterade, men också att kunna upptäcka andra länder, andra platser och andra kulturer genom böcker. Det finns så mycket roligt i hela världen att upptäcka.

Emily insåg att det var svårt att hitta böcker om barn med afrikanskt ursprung som gör vardagliga saker. Då föddes idén till hennes första bok som är inspirerad av hennes egna barn, “Smaka på frukterna! Ella och Louis på resa i Gambia”.
– Det finns inte så många böcker eller bilderböcker där man kan se barn från exempelvis Gambia som gör naturliga saker som att gå på äventyr, äta frukt, hälsa på familj. Så min första bok handlar just om det.

Mångfald och inkludering är viktigt för Emily

Den andra boken kom till när Emily, som själv kommer från en mångkulturell bakgrund, ville visa sina barn en plats där både svensk och gambiansk kultur fick plats.
– Året efter skrev jag en annan bok som handlar om en mångkulturell familj som påminner mycket om min egen. En gambiansk-svensk familj som berättar om de saker de älskar och den känslan som gör att de känner sig hemma i båda länderna. Jag kunde se att mina barn kände sig både gambianska och svenska och boken blev en plats där båda världar möts på ett enkelt sätt.

“Jag har varit och är delaktig i arbete kring mångfald och inkludering, speciellt när det gäller afrodiasporan. Det är väldigt viktigt för mig och det är den röst jag har som svart kvinna.”

Emily är en engagerad person som har varit involverad i mycket som rör mångfald och inkludering. Hon har bland annat suttit i styrelsen för CinemAfrica och varit med och startat upp ett initiativ där barn inom den afrikanska diasporan kan träffas, leka och ha en gemensam plats tillsammans. Vid sidan om har hon har alltid älskat att läsa och berätta men aldrig drömt om att bli författare.

– Jag har halkat in i den här världen att vara författare, det hade jag inte tänkt från början. Jag älskar vad jag gör i min karriär det jag har studerat till och jag är verkligen nöjd med var jag är. Det här med att skriva böcker kom lite på sidan. Jag har alltid berättat historier för mina barn och även andras barn när jag har jobbat som lärare. Jag har också tyckt om att skriva hela mitt liv, men att tänka att det skulle vara någonting som jag kan göra officiellt har jag aldrig drömt om.

Svårt att hitta böcker om pojkar som dansar balett

Emily hämtar inspiration till sina böcker från sina barn. Under året har hon två böcker som kommer ut, båda är direkt kopplade till hennes barns egna liv och upplevelser.
Hon berättar att när hennes dotter Ella, som nu är 7 år, ville börja dansa balett letade de efter böcker om barn som dansar just balett. Det visade sig vara svårt att hitta böcker om flickor med afrikanskt ursprung, men det fanns några stycken. När sonen Louis, 4 år, också ville dansa balett blev utmaningen att hitta böcker större.

”Min son, som var tre då ville också börja dansa balett. När vi läste böckerna frågade han ofta “Men var är jag? Var är jag i balettböckerna?” För om det var svårt att hitta en svart tjej som dansar balett så är det ännu svårare att hitta en svart pojke, eller pojkar överhuvudtaget.”

– Då fick jag idén till min tredje bok, en enkel bok som handlar om barn som älskar att dansa och dela glädjen med dans. Det är det “Ballet with heart” handlar om.

Emily har många bollar i luften, det kan vara en utmaning att ha så mycket att göra och samtidigt vara en närvarande mamma. Hon menar att det är viktigt, även om det är mycket jobb, eftersom det påverkar barns liv och framtid till det bättre.

– Just nu håller jag även på med min avhandling där jag forskar om hur vi kan använda barnböcker för att skapa mer inkludering i samhället. Jag har valt att fokusera på förskolor. Jag känner att det finns mycket som görs när barn är i skolan kring mobbning, inkludering och att alla ska känna sig delaktiga, men kanske inte lika mycket i förskolor. Barn är smarta, de förstår världen och jag tyckte det var viktigt att titta närmare på ämnet barnböcker och inkludering i just förskolan.

“Det djupa blå” – boken om att lära sitt barn simma

Utöver det här har en av hennes berättelser tagit in av Rabén & Sjögren och kommer ges ut som bilderbok senare i vår. Boken heter “Det djupa blå” och är illustrerad av Matilda Ruta.
– Boken handlar om vår resa när det gäller simning och vatten med min dotter. Jag själv har bott nära havet i hela min barndom men jag kan inte simma. När jag fick barn tänkte jag att de ska absolut lära sig simma. Min dotter är född med en sådan rädsla och kunde inte ens tvätta ansiktet för att hon var så rädd för vatten. Det är helt klart en utmaning att ha ett barn som är rädd för vatten, när man som förälder inte själv kan inte simma. Att försöka locka henne till något som jag själv inte kan. Jag vill dela med mig av den erfarenheten till andra.

Emily Joof vill att bokindustrin tar ett större ansvar för inkludering

Inför framtiden önskar Emily att det ska finnas en bättre struktur när det gäller barnböcker i Sverige. Att vi ska ha bättre koll på vem som skriver, vem som får vara med och vem som lämnas utanför. Hon upplever att ett intersektionellt perspektiv saknas.
– Vi kan idag se om fler barnböcker handlar om kvinnor i en positiv mening, men vilken typ av kvinnor får synas? Är det romska kvinnor? Samiska kvinnor? Queera kvinnor? Vi kan inte gräva djupare för att se om vi är inkluderande även på bredden. Ta till exempel barn med funktionshinder, eller personer med funktionshinder generellt. Hur är de representerade och porträtterade? Det handlar inte bara om att kunna se sig själv och identifiera sig med en karaktär, utan också om vilka olika författare som får komma till tals och berätta sin historia. Jag skulle vilja se att den svenska bokindustrin tar ett större ansvar när det gäller det här eftersom vi vet att ord och böcker är makt.

”Vad barn ser och läser kan avgöra hur långt de kan nå i livet, vilka mål de siktar mot och vem de strävar efter att bli. Det är viktigt att vi visar barnen hur världen är men också hur den kan vara, inte bara med de hinder som finns idag.”

– Vi får inte glömma att barnet är läsaren, fortsätter Emily.  Hon menar att föräldrarna köper oftast böckerna och kanske läser högt, men den riktiga läsaren är barnet. Barn har en otrolig kapacitet och fantasi. Deras tankar och sinne har inga gränser och allt vi kan kan erbjuda dem för att utöka deras sinne ännu mer är bara bra.

Om du vill följa Emily och hennes arbete för inkludering följ henne på hennes sociala medier:

Instagram @mbife_books
Twitter Mbifebooks
Facebook M’bife

Bildkälla: Privat

LÄS MER:

Penny om småbarnslivet i Sverige: ”Det går inte att jämföra!”

Alvaro Estrella och Vicky Perez: ”Vi klickade direkt!”