Lisa om hemmaförlossningen: ”Försökte knipa”

Publicerades: 18 Jan 2021, 09:38

Loppi

I LOPPIS artikelserie ”Min förlossningsberättelse” berättar Lisa om sin förlossning – en förlossning som tog en vändning och istället skedde på hemmaplan.

När vår trea Maja kom.

Natten till den 1 februari 2005, två dagar efter BF, så vaknar jag på natten av lite molande förvärkar. Jag halvsover mig igenom natten och på morgonen när jag ska gå upp märker jag att det är lite blött under mig i sängen. Jag går upp på toaletten och ser att det kommer lite ljusrosa (vatten) i toaletten, känner av lätta värkar som kommer ca var 5-8 minut. Ringer förlossningen och de säger att vi kan komma in vid klockan 8 för en kontroll.
Väl på förlossningen är det rätt stökigt och det märks att de har mycket att göra.

Vi får träffa en barnmorskestudent som kör en CTG. Värkarna fortsätter med samma mellanrum. Efter cirka 30 minuter i CTG kommer barnmorskan in och kopplar bort och säger att det förmodligen är vattnet som sipprar men att de inte vill undersöka mig då värkarna inte är så täta. Hon säger att vi ska åka hem och invänta tätare värkarbete.

Väntar på hemmaplan

Vid klockan 10 är vi hemma igen och jag tycker värkarna tar i lite men de kommer fortsatt ganska glest. Min man, som då gick sista året på Polishögskolan, skulle just denna dag få sin uniform och frågade om det var okej att han åkte dit. Jag som aldrig säger nej sa såklart ja.. Så jag sätter mig i soffan med lite pizza och andas igenom värkarna som kommer med allt mellan 3-12 minuter emellan. Skriver upp alla för att ha lite koll.

När klockan är cirka 13 börjar det bli ordentligt tufft och jag ringer min mamma och frågar om hon tror att jag kan ta två Alvedon. Hon säger till mig att jag kanske ska ringa hem min man och åka in igen. Men jag kan bara tänka på vad barnmorskan sa när vi vart hemskickade: ”Kom tillbaka när du har 3 värkar på 10 minuter” – jag hade ju ibland inte ens 1 värk på 10 minuter!

Läs också: Bebis med gulsot – barnmorskan svarar på dina frågor

”Försöker knipa…”

Ställer mig på alla fyra i soffan för att kunna gunga fram och tillbaka då det känns skönast, men när klockan är runt 14.30 känner jag bara att: ”Nu dör jag!”. Värkarna gör fruktansvärt ont och jag står inte ut att vara hemma själv längre… Smsar min sambo att han måste komma hem (cirka 30 minuters bilväg) och ringer sedan förlossningen. Barnmorskan som svarar hör hur jobbigt jag har det och säger bara: ”Varsågod att komma in direkt”.

Så föddes Maja

Efter det börjar jag, i väntan på min sambo, gå omkring i lägenheten. Tar inte många steg innan jag känner hur det trycker på som bara den. Försöker knipa… men tillslut känner jag att: ”Nej nu kommer hon”. Jag får av mig ena byxbenet (samtidigt som jag tänker på att mammabyxorna jag har på mig är min kompis byxor som nu kommer bli förstörda), lägger mig på sidan i vår dubbelsäng och sedan är det bara att trycka. På andra krystvärken kommer huvudet, och sedan blir allt stilla. Jag känner panik! Inget händer, känns som en evighet och jag försöker känna om jag kan dra lite i huvudet, men det går såklart inte. Men när äntligen nästa krystvärk kommer så kommer hela bebisen, men navelsträng två varv runt halsen och alldeles alldeles blå.

Läs också: Maria från SVT-serien Barnmorskorna om att föda hemma

Jag får bort navelsträngen, stryker och dunkar den lilla över ryggen och hör hur hon rosslar. Då lägger jag upp henne på bröstet och drar täcket över oss båda. Efter några få minuter kommer min man in. Han ringer 112 och efter ytterligare cirka 10 minuter är akutbil på plats. Allt verkar bra, men vi väntar in ambulans för färd mot förlossningen!