“Barnmorskor, ett av världens viktigaste yrken – men inte i Sverige?”

Under flera år har barnmorskor i Sverige valt bort att jobba inom förlossningsvården på grund av den höga arbetsbelastningen. Ändå görs ingenting för att minska arbetsbelastningen och locka tillbaka barnmorskor. När ska politikerna börja lyssna på riktigt, undrar Rebecca Nilsson legitimerad barnmorska.

Denna text är en krönika som är skribentens egna åsikter och inte Loppis.

P3 Nyheter rapporterar om att barnmorskor lämnar yrket på grund av hög arbetsbelastning. 19 av Sveriges 21 regioner har en brist på barnmorskor enligt Socialstyrelsen. Ändå händer det ingenting.

Hur ska gravida kunna föda tryggt och säkert i framtiden om det inte finns tillräckligt med barnmorskor som kan bistå?

Att jobba som barnmorska kommer med ett stort ansvar

Att jobba som barnmorska är ett privilegium, det är precis lika stort varje gång en ny liten människa kommer till världen. Tänk att få vara en del av människors största händelse i livet – varje dag på jobbet! Det är så att man får nypa sig i armen. Men att jobba som barnmorska innebär också ett enormt ansvar, inte bara över den som föder utan även över det liv som föds. Inget får gå fel, för ett snedsteg kan få fatala konsekvenser.

Man kan tycka att det borde vara givet att en barnmorska ska få den återhämtning som krävs mellan arbetspass, men även under ett arbetspass. Få möjlighet till toalettbesök när det behövs och kunna äta sin medhavda matlåda varje arbetspass – inte bara ibland. Inte bli inringd på lediga dagar då det saknas folk. Men tyvärr finns sällan den möjligheten till återhämtning för många barnmorskor i svensk förlossningsvård.

Jag drömde om att få bistå födande – inte förlösa på löpande band

Efter att ha arbetat några år på en av Sveriges största förlossningskliniker kan jag intyga att arbetsbelastningen för barnmorskor, men även undersköterskor och läkare, är väldigt hög.

Att hinna gå på toaletten och äta sin mat är mer ett undantag än en regel. Men det som är det värsta är den ständiga känslan av otillräcklighet.

Att nästan aldrig kunna hänge sig 100 procent åt en födande och ge det stöd och den trygghet som hen behöver och borde ha rätt till. Att behöva springa mellan rummen och hoppas att de båda smärtpåverkade, rädda, förstföderskorna inte föder samtidigt. Att inte få jobba så som man hoppades när man fortfarande drömde om att en dag få bistå födande – och inte förlösa på löpande band.

Få barnmorskor som arbetar i förlossningsvården jobbar heltid. Vi pratar om en grupp friska, arbetsföra individer som älskar sitt jobb men som ändå inte orkar jobba 100 procent. Många blir sjukskrivna på grund av utmattning, men många lämnar också yrket helt. En del lämnar för arbete på mödravårdscentraler, men även där blir de varse den stress det innebär med många inskrivna gravida och lite tid för individanpassade möten.

Med den pensionsavgång och barnmorskeflykt som pågår är bristen på barnmorskor ett faktum.

Enligt Socialstyrelsen råder det brist på barnmorskor i 19 av Sveriges 21 regioner. Men det är ingen nyhet, barnmorskebristen i Sverige har varit på tapeten i många år redan. Barnmorskor – ett av världens viktigaste yrken enligt WHO. Men inte i Sverige?

Hög arbetsbelastning leder till förlossningsskador

Hösten 2020 sammanställde IVO (Inspektionen för vård och omsorg) en granskning av de ärenden de fått in som var direkt kopplade till förlossningsvården. Det de kom fram till var att en hög arbetsbelastning leder till förlossningsskador, både hos födande och bebisar.

Många av de ärenden som anmäldes hade kunnat undvikas om arbetsbelastningen inte var så hög.

Ändå händer det ingenting, den höga arbetsbelastningen ser inte ut att lätta inom en snar framtid.

Pengar skjuts istället till för att personalen ska utbildas och fortbildas. Vi ska minska bristningar samtidigt som vi måste “förlösa” fler för att nå budget. Förlösa ja, inte bistå födande. Vi fortsätter alltså harva på och vänder ut och in på oss själva för att verksamheterna ska gå runt. Vi trollar bokstavligen med knäna och lösgör platser för födande vi egentligen inte har kapacitet att ta hand om.

Vi gör det inte för politikernas skull och inte för vår egen – vi gör det för att så många som möjligt ska få en värdig upplevelse av sin förlossning.

När ska Sveriges politiker förstå att vi befinner oss i en ohållbar situation, att det finns två vägar att välja inför framtiden. Antingen väljer de att fortsätta på den väg vi är på nu, där det skjuts till pengar för kortsiktiga lösningar och där allt handlar om att släcka bränder för att få verksamheten att gå runt. Barnmorskor fortsätter bränna ut sig och lämna ett yrke de älskar. Eller så börjar de lyssna, på riktigt. Lyssna på de barnmorskor som aktivt väljer bort förlossningsvården, ibland innan de ens är färdiga barnmorskor, på grund av den extrema arbetsbelastningen. För det är inte så att barnmorskor är en arbetsgrupp som inte orkar ta i med hårdhandskarna. Det är faktiskt tvärtom – sällan har jag mött en så hårt arbetande personalstyrka som de människor inom förlossningsvården.

Denna text är en krönika som är skribentens egna åsikter och inte Loppis.

Läs mer:
Krönika: “Paprikan och bragokexen kommer vara kvar på förlossningen”
Krönika: “Två planerade kejsarsnitt och stolt som fan”

Artikelbild: Natalia Deriabina/Shutterstock, Privat