Krönika: “Paprikan och Bragokexen kommer att bli kvar på förlossningen”

Låt oss prata lite om det omtalade inlägget som susar runt i sociala medier just nu. Det som handlar om hur det ska sparas in pengar inom förlossningsvården. Region Stockholm gör en miljardvinst under pandemiåret, cirka sex miljarder (!) och på ett av de största sjukhusen i landet står en blädderblockstavla där personalen kan ge förslag på hur man kan spara in på småslantar.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte LOPPIs.

Vi pratar om ÖREN här – och visst, det blir ju pengar i långa loppet. Men VAD blir priset i slutändan? Vilka blir lidande och hur många Bragokex behöver sparas in för att komma upp i en miljon? Det är helt relevanta frågor här även om de låter som tagna ur en komedi. Jag vet svaret på frågorna, kanske inte Bragokexen då, men de andra två.

Ingen med insikt i hur vården funkar är förvånad

Den kanske kommer som en chock för alla utomstående, listan som sitter i personalrummet på SöS med förslag på hur man kan spara in pengar på kliniken. Men för någon som jobbat inom vården tidigare så är det här vardagsmat och inget som får en att höja ögonbrynen. Jag kan med handen på hjärtat säga att det här är något som händer på många avdelningar på sjukhus runt om i landet, i olika former men med samma mening.

En käftsmäll att behöva skriva dessa förslag

Jag har tidigare jobbat som undersköterska på en av landets största förlossningskliniker, så jag har inblick och vet vad jag pratar om. Jag förstår vad vissa av de här förslagen skulle innebära för patienterna om de sattes i verket. Och jag förstår vad de skulle betyda för personalen. Jag förstår också att troligtvis kanske inte personalen tycker att många av de här förslagen är görbara, utan de har försökt vara till lags och göra som de blir tillsagda, även fast de innerst inne vet att det inte finns mycket att ta av.

För många har det säkert känts som en käftsmäll att ens skriva dessa förslag efter året som varit, men de har gjort det ändå, för att vara till lags och försöka hjälpa till, för att de är lojala. För det är det vården bygger på, alla lojala medarbetare som sliter dag ut och dag in. De som jobbar inom vården och älskar sina jobb jobbar inte för pengarna, för tro mig, vi kallade inte lönen för ”bidraget” på skämt för att det egentligen var kul. Det var sanningen. De som jobbar inom vården jobbar för patienterna och många gör ”det lilla extra” med inga eller väldigt små medel varje dag. 

Vad innebär besparingsförslagen för patienter och personal?

Kanske säger inte vissa av dessa förslag en som aldrig jobbat inom vården vidare mycket. Det är ju såklart tråkigt att inte få paprika på mackorna som ligger på födelsebrickorna, men där är det väl egentligen ingen skada skedd. Förutom att bilderna på brickorna som postas i sociala medier hädanefter skulle tappa lite färg och därmed inte så så festliga ut. Både kvinnorna och personalen kommer att överleva detta, även om den som serverar brickan (oftast undersköterskan) kommer att tänka att mackorna ser bra jävla tråkiga ut.

”Ta bort handskar från toaletten”

–Detta betyder att någon kommer behöva springa och hämta handskar när det väl behövs och antagligen kommer ett paket handskar att hamna på toan ändå.

”Skippa Xylocaingel vid tappning”

–Vill DU få en plastslang in i DITT urinrör och tappas på kiss utan att bli bedövad innan? (Retorisk fråga egentligen). Men hur känns det att få upp en plastslang i ett obedövat urinrör? Hur känns det för personalen som ska snåla med bedövningen innan hon ska göra denna urintappning? “Gör det ont?”, frågar många kvinnor innan. Vad svarar personalen då? “Det gjorde mindre ont för någon månad sedan innan ledningen sparade in på bedövningen”. Självklart ska bedövning finnas här säger jag. Och då kan jag även tala ur patientperspektiv.

“Bädda snittsängen med endast plast (ej drag/engångs)”

–Det är inte bara något som påverkar patienten som ska ligga på plasten, det är även något som påverkar de i personalen som sköter omvårdnaden av en patient med mycket ont. En kvinna som nyss genomgått ett kejsarsnitt behöver man ibland hjälpa upp i sängen för att hon tex ska ligga skönt när hon ammar. Då är draglakanet väldigt viktigt. Drag-lakan – man kan alltså DRA patienten till rätt position i sängen som personal. Utan att slita allt för mycket på sin egen kropp – om någon “uppifrån” nu brydde sig om det. 

”Prover, behöver man ta hela batteriet?”

–Antagligen kanske läkaren behöver det om hen beställer det? Ska det verkligen tummas på något så basalt som provtagning? Provtagning är ju ofta A och O vid diagnostisering.

”Skippa lilla påslakanet i babysängen, räcker med handduk”

–Jag vet inte hur det är med er andra, men sover ni bäst med ett skönt påslakan eller en sträv handduk? Tänk er här en babys mjuka hud, sen tänker ni en hård frottéhandduk. Går inte ihop, eller hur?

Förslagen är bevis på personal som är lojal

Jag ser dessa förslag för vad de är. Personal som får order, personal som försöker med de små medel som finns. Man griper efter halmstrån i vad vad som FINNS att spara in på i en verksamhet som redan är sönderbantad. Det ska alltså sparas in på saker som i dagsläget är det allra nödvändigaste. Det finns inget överflöd att ta ifrån i några skikt. Det har det inte funnits på många år (om ens någonsin – det kan jag inte uttala mig om).

Men det här är inte unikt eller nytt. Det vill jag att alla ska förstå! Skillnaden nu är att det spriddes via sociala medier och blev uppmärksammat denna gången. För att någon vågade visa verkligheten från insidan och sticka ut hakan. 

Personalen här har inte gjort något fel – alls. Tavlan med förslag visar på kärleken de känner för verksamheten, att de försöker ge förslag trots att det inte egentligen finns några att ge. Jag har själv suttit i liknande situationer där jag och mina kollegor har fått höra att vi behöver spara in på exempelvis hur många kompresser vi tar när vi ska plåstra om en patient som vi tagit ut infarten på (*plastslangen i armen/handen som man får dropp i). Men alla dessa saker som ska ”sparas in på”, de finns ju från början av en anledning – för att de behövs och de “på golvet” vet det mer än någon annan.

Paprikan och Bragokexen kommer att bli kvar

Jag vet vad många av mina forna kollegor känner när de ser denna storm om dessa förslag och även jag själv: ”Inget nytt, där har vi varit länge, men inget kommer att förändras oavsett hur mycket kändisar och media än uppmärksammar detta.” Och det sorgliga är att vi ju har rätt. Vi kan det här nu. Det kommer en storm nu, där alla är upprörda. För “såhär får det inte gå till; kalkon hit, kex dit, draglakan eller ej…”. Men sen då? Dessa förslag kommer troligtvis inte att bli verklighet, för personalen kommer inte att ha hjärta till många av dem.

Bebisen kommer inte nekas ett mjukt lakan mot sin känsliga hud, kvinnan kommer inte urintappas utan bedövningsgel i de flesta fall, läkarna kommer att ta alla proverna som behövs för att säkerställa att inget missas och så vidare.  Det är inte i detta problematiken ligger från början. Det är inte här vi ska prata pengar.

Några av de stora frågorna är: Höjs grundbemanningen? Minskar stressen på förlossningsavdelningarna? Prioriteras patientsäkerheten? Höjs lönerna så att personalen kan leva och inte bara ÖVERleva osv. Svaret vet vi ju alla – nej. Inget av ovanstående kommer att hända. Men paprikan och Bragokexen blir säkerligen kvar på SöS förlossning (och andra sjukhus med) och inget av det som spelar roll på riktigt kommer att förändras inom en överskådlig framtid.

 

/Johanna Krig
fd. undersköterska inom förlossningsvården i region Stockholm

Foto: Privat/Shutterstock (Tomsickova Tatyana)

Läs också:

Kvinnokliniken ska spara in på påläggen trots miljardöverskott


3 kommentarer

  1. kerstin skriver:

    ett så viktigt inlägg om hur det inte är så noga med fruntimren. Tillkommer granskningen av förlossningsansvaret av journalisten Lisa Bjurwald i boken BB.krisen Sveket vid livets början där hon påpekar att barnmorskorna inte ens kan kvinors underliv. apropå förlossningsskadorna.

  2. Sofia skriver:

    Undrar vem det var som kläckte idén att åter höja gränsvärdena för graviditetsdiabetes i Region Uppsala. Anledningen är nämligen att “det blev så många patienter” vilket sannolikt kostade pengar… Att socialstyrelsen och WHO samt alla andra regioner fortsatt är överens om att de lägre värdena är bra för att förhindra komplikationer hos barn och mor har Uppsala tydligen hittat någon hemlig superlösning på. Ska man spara pengar inom förlossningsvården kan ju annars mödravård inför förlossningen, inklusive behandling av graviditetsdiabetes, vara en rimlig åtgärd tycker jag.

  3. Jenny skriver:

    Så bra skrivet! Blir så jäkla arg, höj lönerna och öka bemanningen pronto!

Visa kommentarer

Vad tycker du? Skriv en kommentar!

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.