4 kloka lärdomar från Alfons Åbergs pappa
Den moderna föräldern borde lära sig skratta mer – det tycker författaren Gunilla Bergström. “Erkänn att du har fel ibland!”.
Läs också: Alfons Åberg har bra presenter till barn
2021 är här och alla Sveriges föräldrar skjutsar ungarna mellan träningarna, varvar skärm med tacofredag och roddar med sina barns sociala curling. Idag deltar vi aktivt i att forma våra barns vardag – att barnen någonsin har tråkigt verkar inte längre finnas på kartan.
Samtidigt hemma hos Alfons: Pappa Åberg sitter med pipan i mungipan och läser tidningen. Vad Alfons gör? Ja, vem vet – bara han inte rör sågen.
Pappa Åberg känner inte till begreppet “egentid”
Proteinpulver och 45 minuters schemalagd ”egentid” på gymmet – torsdagskvällen är räddad. Fast hemma hos Alfons bor inte längre en modern förälder. Pappa Åberg (som heter Bertil och är mellan 36-43 år) sitter gärna med benen i kors och vickar förstrött på ena foten i luften medan röken från pipan stillsamt puffar fram bakom tidningen.
Pappa Åberg har nog inte en minsta aning om vad “egentid” är, eller varför han ens skulle ha ett behov av det. Hans uppfostransmetod är tvärtom: för honom är det inte främmande att ägna sig åt sina egna intressen medan Alfons pysslar med sitt. Och så kan ni leka ibland. Görs det misstag på vägen? Det är av misstag vi lär oss göra rätt nästa gång.
Det här gör bland annat att Alfons pappa, som för övrigt heter Bertil, inte behöver schemalägga egentid. Det får han ju då och då i vardagen, eftersom de inte har bråttom någonstans.
Läs också: Låt dina barn hantera konflikter själva
Gunilla tror på ett mer avslappnat föräldraskap
Gunilla Bergström, författaren och illustratören bakom böckerna om Alfons Åberg, har bara en sak att säga till föräldrar idag.
– Jag tror på ett mer avslappnat föräldraskap faktiskt. Låt ungen göra fel! Skratta åt varandra. Och skratta åt dig själv också. Erkänn att du också gör fel. “Fasen, vad dum jag var där. Jag gjorde fel, det var inte meningen!”, säger Gunilla till LOPPI.
Det är inte bara Bertil Åbergs livsstil som pappor idag inte kan känna igen sig i. Gunilla ägnar ett helt stycke i sin essä från 2010: Vem är pappa Åberg? åt att gå till botten med pappans utseende.
“Ful är han också. Kan jag väl säga? Han ses jämt i tråk-beigekläder och nerkippade tofflor. Har några glesa hårstrån. Axlarna sluttar. Det är ingen cool atlet,”1 skriver Gunilla Bergström.
Alfons pappa strävar inte efter perfektion
Alfons pappa låter sig inte plågas av rätt och fel. Han plågas inte heller av en osund strävan efter perfektion – varken hos sig själv eller hos sitt eget barn. I sin essä broderar Gunilla Bergström ut några centrala karaktärsdrag som karaktäriserar Alfons Åbergs pappas föräldraskap. Här är ett axplock!
1. Är inte där och styr
“Han lämnar ungen ifred. Han är ingen ängslig förälder som jämt ska fram och pilla. Barn ska inte pillas med, ska inte ständigt styras, granskas, ‘modelleras’. Inte enligt pappa Åberg.”2
2. Visar tillit
“Att lämna ungen ifred är ett tyst beröm – för barnet! ‘Jag litar på att grabben klarar sig själv – och litar på att han kommer till mej och frågar ifall han inte klarar det’. Pojken får känna att pappan tror på honom. Att pappan egoistiskt unnar sig sitta och slappa med tidningen är också självtillit. Han vågar trivas och må bra.”3
3. Är rätt “full-i-fan”
“Alla ska vi ‘bara’. Denne pappa kan skratta åt sig själv. Här finns ingen prestige.”4
4. Tillåter sig begå misstag
Alfons pappa har brister. Han tjatar, blir arg, glömmer – och gör ibland tvärtemot det han försöker lära ut. Och sen erkänner han sina misstag, som han gärna skrattar åt.
Och nu vill alla veta: Är Alfons Åbergs pappa singel?
Pappa Åberg är inte en klassisk “Tinderpappa”. Kanske är det inte så bråttom med det där att hitta någon. Dessutom är Gunilla själv lite trött på det här med frågan om var Alfons mamma befinner sig. Så här skriver hon om det i sin essä:
“Att fortfarande få den idag (!) när vi har så många familjemönster; frånskilda, plastsyskon, homoäktenskap, dubbelfamiljer, provrörsbarn, adopterade – det är obegripligt. Är det så noga om det är en pappa eller mamma i familjen? Viktigt är att ha någon som helst vettig vuxen i närheten till vardags – kan jag tycka, som växte upp mellan två familjer.”5
Så vad kan vi egentligen lära oss? Att sluta sträva mot perfektion. Att erkänna sina brister, och låta barnen ha sina egna brister också. Och att skratta mer. Mycket mer!
Källa: Samtliga tryckta citat är hämtade från Centrum för barnkulturforsknings skriftserie vid Stockholms universitet, skrift nr 43, tryckt 2010, Vem är pappa Åberg?.
1. sid. 83
2. sid. 85
3. sid. 86
4. sid. 89
5. sid. 82
Bild: Gunilla Bergström © Bok-Makaren AB
Läs mer:
Författaren Emily Joof: “Barnen är min inspiration”
Penny om småbarnslivet i Sverige: “Det går inte att jämföra!”
