Cecilia om förlossningen: ”Vattnet gick i hela sängen!”

Publicerades: 10 Aug 2020, 10:02

Loppi

I LOPPIS artikelserie “Min förlossningsberättelse” berättar Cecilia Jansson om när lilla Freya kom till världen. Timmarna gick och förväntningarna var höga. När var det dags?

Det här är en förlossningsberättelse av LOPPI-läsaren Cecilia Jansson.

Min förlossning tog ganska lång tid! Redan i vecka 17 hade jag förverkar då förlossningen höll på att starta på grund av att jag stressade, och detta hände även i vecka 21, 27 och 32. Men varje gång kunde jag slå bort det och vila mig igenom det, som tur var! Den 17 oktober då jag var i vecka 33+5 så startade det igen och jag bestämde mig snabbt för att skriva till jobbet och säga att jag blir hemma i morgon. Sagt och gjort låg jag hela fredagen och vilade, hade min hund Alva hemma och en liten extra hund som vi var hundvakt åt så de låg och myste med mig hela fredagen och lördagen. Till detta ska också sägas att vi skulle flytta till hus den 1 november, så jag vilade och packade lite om vartannat! Lördag kväll hade jag svårt att sova och vaknade av och till hela natten. Då kommer söndagen! Jag bestämmer mig för att jag måste sova (och det var säkert för att jag hade gjort för lite på dagarna innan) så vi bestämmer oss för att ta en promenad med hundarna. Vi hann kanske max 500 meter. Sen så blev det att vända, det gick inte. Istället handlade vi en riktig lyxfrukost på Ica och gick hem. Väl hemma åt vi, sen blev det dags för min sambo att åka iväg och fixa med huset inför flytten. Jag låg hemma och vilade. Dagen gick och på eftermiddagen ringde telefonen. En av hundarna vi känner hade smitit så jag fick frågan att komma med de hundar jag hade för att hjälpa till att leta. Absolut, jag åkte ut. 3 timmar senare kom jag hem och slängde mig i soffan igen!

”Vattnet gick i hela sängen!”

Dagen gick. Vi gick och la oss men kunde fortfarande inte sova. Klockan slog 02:00, det knakade till i kroppen och vattnet gick i hela sängen! Jag ”sprang” (typ hasade antar jag) till toaletten och mycket riktigt så var det vattnet! Gick in till min sambo och berättar var på jag får svaret ”skojar du”. Jag svarar nej och ber han komma upp. Ringer förlossningen och de ber oss komma dit! Vi anländer till förlossningen kl 03 och vid 06 så är alla tester klara och det är dags att sätta på antibiotikakur! Sover lite och hela måndagen går. Vi är kvar uppkopplade och på kvällen får jag en sovdos. Tisdagen kommer och förlossningen håller på att starta och än en gång får jag tabletter som ska göra att det stannar av och funkar. Ännu en sovdos – för på onsdag morgon ska vi försöka starta förlossningen. Jag är 2 centimeter öppen och vi kan inte vänta så mycket mer då vattnet har gått. Får tre doser av igångsättande medel och jag går in för att det ska funka! Vi får mycket information om vad som sker när bebisen är så liten, att de kommer ta henne direkt för hon kommer antagligen behöva hjälp att tömma lungor och så vidare. Allt är bra, sen sätts det igång med värkstimulerande dropp och här följs 10 timmar av värkar som blir mer och mer regelbundna. Till slut har jag mer värkar än värkvila.

Foto: Privat

Lustgasen funkar sådär men ger ett fokus på något annat än det som gör ont! Får epidural och 5 minuter senare så kan jag prata och vi bestämmer att avsluta försöket för kroppen är helt enkelt för spänd och jag har inte öppnat mig. Här är man ganska besviken, men man är också trött. Klockan är nu runt 00:30 när vi drar ner det värkstimulerande droppet och det är nästan borta och jag får lite att äta. Då känner jag att värkarna börjat dra igång och de kollar igen för att se om jag är mer öppen. Cirka 30 minuter senare, när jag fick andningspaus vid epiduralen, så slappande kroppen av och jag öppnades från 2 till 9 cm på 30 minuter! Då fick vi ställa om oss igen. Jag mådde bra och vi började arbeta ner henne till rätt position för hon låg ju inte riktigt nere där hon skulle. Efter ca 2 timmar så började krystvärkarna dra igång och på 35 minuter var hon ute. Det visade sig att det var en tjej!

Foto: Privat

”Det var en Freya”

Vi bestämde oss redan då att det var en Freya. Min sambo Fredrik följde med upp på barnavdelningen och jag fick rådet att gå och duscha och byta om innan jag fick gå upp jag med! Efter en dusch så gick jag upp till barnavdelningen och vi satt och kollade på henne i nästan 2 timmar innan vi gick ner! Efter 2 timmars sömn så hoppade jag upp och fick min sambo att vakna han med och vi packade ihop våra grejer och fick gå upp och installera oss på barnavdelningen. Inga komplikationer och inga skador på mig så det var bara att lämna BB. Därefter följde 2 veckor på barnavdelningen innan vi fick dagspermissioner och sedan någon vecka senare fick vi dygnspermissioner. Det första som dock hände vid natten hemma var att hon blev superförkyld så då blev vi ännu en gång på barnavdelningen en dag, men allt gick bra och efter 4 veckor med sond bestämde sig Freya att ta ut sonden 3 gånger på 24 timmar – så då slapp hon den. Både amning och allt har gått superbra trots den turbulenta starten!