Paulina om förlossningen: ”Jag ville bara föda NU!”
I LOPPIS artikelserie ”Min förlossningsberättelse” delar Paulina Svärd med sig om hur det var när hennes andra dotter Lou föddes mitt under pågående coronaepidemi.
Det här är en förlossningsberättelse av LOPPI-läsaren Paulina Svärd
Jag hade under hela min andra graviditet trott att jag skulle föda tidigt även denna gång, men så blev det inte.
I vecka 40+2 vaknade jag och kände inget mer än lite molande mensvärk men vid 09.30 började det trycka på neråt. Jag ringde min mamma och frågade om hon trodde det var förlossningen som startat. Hon sa att det lät så men att jag skulle höra med barnmorskan som jag hade tid hos samma förmiddag.
Min sambo Johan tyckte att vår dotter kunde stanna hos hans eller min mamma när jag skulle in till barnmorskan – ifall vi behövde åka vidare in till förlossningen. Men jag sa till Johan att dem skulle följa med för vi behövde ”rasta” Leona, vår stora tjej på 1år och 9 månader. Johan tyckte i alla fall att vi skulle ta med BB väskan, tur var det.
”Öppen sex, nej, sju centimeter”
Väl inne hos barnmorskan kommer jag knappt upp för trapporna då värkarna började komma igång. Jag säger att jag tror att värkarna har börjat. Hon börjar klocka mina värkar och frågar om jag vill ha hinnsvepning. Det ville jag ju för jag ville ju bara föda nu. Hon skulle bara undersöka mig och se om jag hade öppnat mig något först. När hon undersöker mig så tittar hon upp på mig och säger :”oj du är öppen 6 cm eller jag menar 7 cm så du måste skaffa barnvakt och åka in till BB NU!.”
Medans Johan löste barnvakt pratade jag med förlossningen. Dem hörde på mig att det var bråttom. Vi fick en plats i Linköping, cirka 30 minuter därifrån. ”Hinner ni inte måste ni ringa en ambulans”, sa dem innan vi la på.
Den resan var inte rolig. Det började göra mer och mer ont då värkarna kom snabbare och snabbare.
De står och väntar på mig på förlossningen
När vi kom in till förlossningen så står de och väntar på mig. Väl på rummet undersöker de mig. Jag öppen 9 cm och då är klockan 11.30.
Då säger Johan att han går och parkerar bilen då den stod utanför akuten och där får man bara stå i 10 min. Barnmorskan säger att det hinner du inte men ändrar sig och säger att han får springa och parkera men poängterar att han verkligen måste springa för att hinna. Medan han parkerar bilen får jag lustgas och när Johan kommer tillbaka efter en kort stund behöver han gå på toaletten. När han är där inne skriker jag att ”nu kommer bebisen” men det är vattnet som går. Klockan är då 11.55. Sköterskorna ropar på Johan att han måste komma ut om han ska vara med vid födseln.
Lilla Lou kommer till världen
12.00 börjar jag får krystvärkar och visst det gjorde ont och det brände men jag ville bara trycka ut bebisen. Klockan 12.12 kom vår “lilla” flicka Lou till världen (4000 gram 50cm lång) och jag var hel nöjd.
Jag fick upp Lou på bröstet och efter några minuter tycker jag att hennes andning inte är normal, sköterskan tar då med sig Lou och Johan till akutrummet där hon får hjälp med andningen. Jag ligger kvar i rummet med benen i vädret och undrar vad som händer med vår lilla tjej samtidigt som jag ska trycka ut moderkakan.
Den ville inte lossna till att börja med. Men tillslut kommer den ut och det var värre än själva förlossningen. Strax därefter kommer Johan och Lou in igen, allt var bra och jag kunde äntligen lugna mig. 
Grad 2 bristning
När moderkakan väl var ute så skulle dem undersöka och se om jag hade spruckit något.
Dem kommer fram till att jag hade grad 2 på bristning och dem kollade även med ultraljud för att vara helt säkra. Sköterskan lägger bedövning och vi väntar på att en läkare ska komma och sy.
Det var inte så mycket att sy men det var svårt att komma åt så det tog en stund att sy och jag upplevde att det var det värsta med födseln. Det höll på ända fram till 13.45, men även om det var obehagligt efter så kände jag mig väldigt pigg och jag sa till Johan att jag lätt kunde föda en till direkt.
Klockan 15.30 kom vi äntligen upp till BB och fick lära känna lilla Lou på egen hand.
Jag skulle vilja tacka personalen på förlossningen på universitetssjukhuset i Linköping för en bra förlossning och även personalen på BB för all hjälp och stöd under natten eftersom Johan inte fick sova kvar på grund av Covid-19.
