5 saker som skapar oro inför förlossningen

Förlossningsoro

Ingen tid i livet är väl så fylld av förväntan och känslor ”all over the place” som under en graviditet, men inte sällan så oroas man också för stort som smått. Mot slutet av graviditeten, när det snart är dags så finns det 5 saker som många blivande mammor delar oro kring.

Att man inte ska få föda på “sitt” sjukhus

Man har visualiserat sig att föda på ett sjukhus som kanske ligger närmst och där man känner en trygghet. Ibland blir det ju inte alltid som man tänkt sig och man kan bli hänvisad till ett helt annat sjukhus. Det här är kan skapa en gnagande oro hos vissa.

Vad kan man göra åt det? Här kan man ju egentligen inte påverka alls. Just go with the flow, får man inte plats på ”sitt” sjukhus så är det för att det helt enkelt är fullt och personalen inte räcker till, för att man ska få en säker förlossning så kan man då behöva föda någonstans där det finns plats och personal som kan ta hand om en. Det kan man alltid ha i bakhuvudet.

Att bli hemskickad när man väl kommer in

Hur många känner igen sig i den känslan? När man kommer in till förlossningen och barnmorskan ska mäta hur öppen man är och allt man hoppas är att centimetrarna är tillräckligt många för att man ska få ett rum och få stanna kvar. Att inte få stanna kvar på förlossningen känns då som världens nederlag.

Att man inte ska hinna få bedövning

Få saker är ju så svåra att ”planera” som själva förlossningen, för sanningen är ju att man inte har en aning om när det ”drar igång”, hur man kommer känna och hur lång tid det kommer att ta. För vissa kan det kännas jätteviktigt att veta att man hinner få bedövningen i tid. Kanske pga tidigare upplevelse där den inte hanns med eller pga att man helt enkelt är rädd för smärtan och inte vet hur man ska hantera den.

Att man ska bajsa på sig under förlossningen

Jo det händer och det är vanligt. Alla gör det inte däremot (men många). Om du är en av dom som gör det, ha i åtanke att det är helt normalt. Tänk att barnets huvud ligger vägg i vägg med ändtarmen – då är det ju inte så konstig att man inte kan hålla sig om det finns något där i,  eller hur?

Att partnern inte ska få stanna kvar på BB efter förlossningen

Att bli ensam kvar på BB för att familjerummen inte räcker till eller pga restriktioner är inte ett drömscenario för de flesta. Det man ska veta är att det förstnämnda är något som händer ganska sällan ändå. I de allra flesta fallen finns plats för hela familjen på BB.

Läs också:
10 saker som sagts under förlossningen
Malin om förlossningen: ”Jag har aldrig tidigare i mitt liv skrikit på det sättet”

Foto: Alla Pogrebnaya, Shutterstock

 

Malin om förlossningen: ”Jag har aldrig tidigare i mitt liv skrikit på det sättet!”

Förlossningsberättelse

I LOPPIS artikelserie ”Min förlossningsberättelse” delar Malin Andersson med sig av sin förlossning från början till slut: från första sammandragningen tills att lilla Vincent föds.

Allt börjar med att det sipprar lite vatten

Fredagen den 9 augusti 2019, för mig v.40+4, börjar med att jag upptäcker att det rinner lite fostervatten, och jag tänker att det måste betyda att något är på gång. Timmarna går, jag håller mig sysselsatt och vid sen förmiddag börjar jag få molande mensvärk. Inget märkvärdigt men det finns där. Timmarna fortsätter gå och mensvärken blir värre och värre, och jag förstår att det är värkar.

Vid 6 tiden på kvällen ska vi äta tillsammans med grannarna, och då har jag så pass ont att jag måste andas genom värkarna. Tvekar på om jag ska följa med till grannarna överhuvudtaget för jag vill inte att de ska märka något, men bestämmer mig tillslut för att följa med. Det går bra, jag lyckas hålla god min.

När jag kommer hem igen börjar det gå upp för mig att vi kanske behöver åka till förlossningen snart, så jag rakar benen så jag inte ska ha stubbiga ben (prioriteringar ni vet). Vid 9 tiden har smärtan trappats upp ytterligare, men jag bestämmer mig ändå för att gå ut en liten stund med ena katten. Så jag stapplar sakta omkring på gården och tänker att alla grannar undrar nog vad fasen jag pysslar med, när jag stannar hela tiden… Jag bestämmer mig för att gå och lägga mig istället. Tänker att jag måste försöka passa på att få lite sömn, om det går, för man vet ju aldrig.

Vi ringer förlossningen

Lyckas dock inte somna och vid 11 tiden ringer jag förlossningen första gången. Då har jag så ont att jag inte kan ligga ner när värkarna kommer, utan jag måste resa mig upp. Vet knappt var jag ska ta vägen. Sambon försöker lugna mig men vet inte riktigt hur han ska göra, vilket jag knappt vet själv. Tyvärr har jag inte tillräckligt täta värkar än och förlossningen ber oss avvakta och ringa tillbaka om läget förändras eller om ca 2 timmar. Försöker lägga mig ner igen men det går inte. Varje rörelse gör så otroligt ont och vid varje värk så känns det som att jag ska gå av.

Vid 1 tiden känner jag att nu klarar jag inte mer. Det har börjat trycka på neråt något fruktansvärt vid varje värk vilket ger mig fullständig panik varje gång, och sambon säger att vi ska ringa igen. Sagt och gjort. Dem säger att vi ska komma in på undersökning, men att det finns en liten risk att vi blir hemskickade. Vi plockar ihop det sista till BB-väskorna och åker.

Bilfärden är riktigt jävla jobbig då varje värk får mig att vilja kravla ur sätet för det gör så ont. Kroppen tryckte på neråt utan att jag gjorde något och det var så himla obehagligt. I efterhand har jag ju förstått att det var V’s huvud som kom längre och längre ner, men det förstod jag inte riktigt när jag var mitt uppe i det.

5 centimeter öppen

Väl inne på förlossningen så får jag kissa, vilket inte var så lätt då värkarna var så pass täta. Sedan fick jag ligga med CTG en stund. Därefter undersökte barnmorskan mig. Öppen 5cm och vi fick ett rum direkt. Tack & lov! Jag får finfina kläder och de gör i ordning lustgasen åt mig, som först inte hjälper ett skit, så de får öka den flera gånger. Jag får in ett gåbord, då jag fortfarande har svårt att ligga ner och även att sitta.

Snälla låt mig få behålla lustgasen

Här någonstans börjar min energi sina. Jag börjar bli väldigt, väldigt trött både i kropp och knopp. Men gåbordet funkade väldigt bra för mig att ta värkarna med, och det var skönt att kunna hänga på det och ”vila” lite. Provar även pilatesboll en stund och hade sambon sittande bakom mig och masserade min rygg. Får lite saft, någon kaka och lite nyponsoppa… Tiden går och smärtan blir hela tiden mer intensiv. Jag kan inte riktigt hantera smärtan och skriker VÄLDIGT mycket, för att det är så pass smärtsamt. Jag minns att jag ganska rädd frågade min barnmorska om hon skulle ta lustgasen ifrån mig, hon skrattade lite och försäkrade mig om att hon inte skulle göra det. Jag blev SÅ lättad! Hon talar om för mig att den värsta biten snart är över – det är öppningsfasen. Jag tänker att jag hoppas hon har rätt. Men jag kan tillägga att hon hade FEL.

10 centimeter öppen sen går vattnet

Vi var inne på förlossningen vid 2 på natten och vid 5 var jag öppen 10cm. Minns att jag blev så glad när barnmorskan berättade det. Kände att vi är nära nu. Vattnet går 06.38 vilket känns som världens befrielse – tills det helt plötsligt inte gör det längre. Jag trodde det gjorde ont innan men det var INGENTING mot vad det gjorde när jag nu skulle krysta ut honom. Jag var sååå arg på barnmorskan och tyckte att hon hade ljugit för mig innan, när hon sa att den värsta biten redan var över.

 

Bebis

Foto: Privat/Malin

Älskade Vincent föds

Det gick bara 10 minuter efter vattenavgång så föddes vår Vincent, men det är nog antagligen de värsta 10 minutrarna i mitt liv. Det gjorde så fruktansvärt ont. Jag har aldrig tidigare i mitt liv skrikit på det sättet. Visste inte ens att min röst höll för det. Det var det sjukaste. Men i samma sekund som han föddes så släppte smärtan, vilket också är så himla sjukt. Allt lättade liksom och smärtan försvann. På mitt bröst låg nu världens allra finaste lilla människa, min älskade lilla Vincent.

bebis

Foto: Privat/Malin

 

Läs också:
Sandras förlossningsberättelse

Sofias tvillingar som fick olika födelsedagar

Vill du berätta om din förlossning? Läs då mer här!

 

10 saker som sagts under förlossningen

Kvinna under förlossningen

När kvinnor berättar om förlossningen i efterhand så finns det många ord och fraser som tycks upprepas som en del i förlossningsberättelsen. Vi har samlat ihop ett gäng, känner du igen dig i någon?

“Jag klarar inte det här, det går inte”

Kände du den känslan och till och med sa det rätt ut i förlossningssalen är du långt ifrån ensam. Speciellt vid en utdragen förlossning så kan det ju kännas som att ”finalen” aldrig kommer komma och hopplösheten tar vid.

Barnmorskan: ”Nu ser man huvudet, vill partnern titta?”
Födande kvinna: “NEEEEEEEEJ!!”

För vissa är det inga konstigheter, utan helt naturligt; titta på, bjud in hela släkten till den här coola upplevelsen, ta kort, filma närbilder och sända live. Men för andra kan det vara ett ”big no no”. Oavsett vilken av dessa man är så är det inga konstigheter: din kropp ditt val. Partner: Gilla läget och respektera.

”Var bara tyst!”

Från att ha velat ha tröst, massage i ryggslutet och peppande ord – till att känna att det enda man behöver är absolut tystnad från alla i rummet. Man vill kunna gå in i sig själv och fokusera på smärtan och hantera allt som händer i kroppen.

“Jag vill gå heeeeeeeeeeem!!”

Innerst inne så förstår man ju att det inte är möjligt, man kan helt enkelt inte bara pausa hela förlossningen och huvudet som trycker på som en basketboll mot hela härligheten. Men ändå så är det precis det vissa känner just där och då – att de vill avbryta alltsammans, få en paus, gå hem till tryggheten och kanske komma tillbaka nästa dag för nya tag igen.

”När kommer bebisen?”

Den stora frågan och den mest relevanta, självklart. Men också den frågan som ingen kan svara på såvida man inte har en fullt fungerande spåkula. Det enda man vet säkert är ATT den kommer.

“Det känns som att jag bajsar på mig!”

Och det gör det. Förlossningskanalen och ändtarmen ligger ”vägg i vägg” så att säga, så att det känns som om man gör nummer 2 är mer en regel än ett undantag när bebisen jobbar sig neråt och kan vara ett positivt tecken på att förlossningen går framåt!

“Efter det här så ska JAG f*n få välja namn på bebisen”

Efter att ha upplevt något som troligtvis är den tuffaste, läskigaste, mest smärtsamma och mest utlämnande händelsen i livet kan man ju känna att ett litet veto i namnfrågan är en klen uppoffring för den som stått bredvid hela tiden.

“Hur kan man någonsin vilja göra det här FLER gånger?!”

När man har känslan av ett ”brännande bowlingklot” mellan benen så kan det ju verkligen vara så att det är det värsta tänkbara att någonsin uppleva igen. I efterhand kan det vara så att man till och med blir förvånad över att man en tid efter går i tankarna på att vilja uppleva hela alltet igen.

5 minuter efter förlossningen:

”Det här är det bästa jag gjort i mitt liv!”

Med en bebis på sitt bröst så kan det vara så att allt jobbigt man kände 10 minuter tidigare känns som en droppe i havet. Vissa vill till och med göra om allt igen. Kvinnokroppen och kvinnoknoppen är fantastisk, håller ni inte med?

”Förlåt för att jag var så otrevlig och skrek”

När bebisen är ute och spänningarna släpper så är det inte så ovanligt att man kommer på allt man sagt och gjort och man får dåligt samvete. Vi kan lova att ingen personal eller partner heller för den delen är det minsta arg eller upprörd för vad du har sagt när du var i aktiv förlossning. Förlossningspersonalen har garanterat hört allt du sagt 1000 gånger förut.

Läs också

16 saker man inte vill att ens partner gör under förlossningen
Så går en förlossning till

Foto: Gorodenkoff/Shutterstock

 

Polens nya abortlag 2020 – det här innebär förslaget

Abortfrågan har länge varit omdiskuterad. Nu kommer Polen med ett nytt förslag – något som väcker stark kritik.

Den senaste veckan har många människor demonstrerat på gatorna i Polen. Anledningen? Folket protesterar mot regeringens planer på en skärpt abortlag i landet. Så vad innebär det? Om lagförslaget går igenom kommer abort bli helt förbjudet med undantag om mamman riskerar att dö eller om det har skett en våldtäkt.

Ökad coronasmitta i folksamlingar

Många är nu upprörda vilket har gjort att konfrontationer mellan demonstranter och polis har inträffat. De stora folkmassorna har även bidragit till en ökad coronasmitta i landet och regeringen menar därför att demonstrationerna måste upphöra.

Källa: SVT

Artikelbild: Emituu/ Shutterstock.com

Vill du läsa mer om abort och förlossning?

Chrissy Teigen om bebissorgen – delar tankarna efter missfallet

Malin Gabrielsson: “Jag blev gravid igen när Lowe var fyra månader”

Cecilia om förlossningen: “Vattnet gick i hela sängen!”

Gravid och illamående? Då ska du söka vård

Gravid och illamående

Gravid och illamående är långt ifrån en ovanlig kombination. Vissa kan dock uppleva ett mer extremt illamående under graviditeten. Här får du reda på när du ska söka vård.

Att vara gravid och illamående är väldigt vanligt och för det mesta ingenting att oroa sig över. Väldigt många är illamående vissa stunder under dagen.

Kräkningar är vanliga och de är inte skadliga vare sig för den gravida eller för fostret.

Gravid och illamående – kan behöva vård på sjukhus

Några få kan dock uppleva ett extremt illamående under graviditeten, de kan må dåligt en hel dag och de kräks mer än andra. Därför är de rekommenderade att kontakta en barnmorskemottagning.

Eftersom att det kan var svårt att få i sig näring, för en gravid person med extremt graviditetsillamående, kan sjukvård behövas då näringslösning via dropp borde ordineras. Det finns inga läkemedel som med säkerhet hjälper mot illamåendet, men att ta det lugnt och undvika stress är alltid bra.

Besvären lättas oftast

Om du kräks så pass mycket att du blir torr i munnen, känner dig yr och har svårt att kissa borde du ringa Vårdguiden på 1177, de kan hjälpa dig vidare med vart du kan söka vård.

Som närstående till den gravida som är extremt illamående kan det vara lätt att känna sig maktlös. Försök därmed att prata med den gravida för att se vad du kan göra för att hjälpa till. Det är i varje fall vanligt att det extrema illamåendet blir bättre under graviditetens gång. Besvären lättas oftast runt graviditetsvecka 20.

Källa: Vårdguiden

Foto: EmiliaUngur / Shutterstock

Läs även:

Gravid och illamående? 10 tips som kan lindra graviditetsillamående

Graviditet och träning? 5 tips från träningscoachen

Mocktails: 3 alkoholfria drinkar för dig som är gravid och inte dricker

Coronaviruset – det här ska du tänka på som gravid

Chrissy Teigen förlorade sin son – se hjärtskärande inlägget

Stjärnparet väntade en son, men graviditetskomplikationerna blev för stora. Nu delar Chrissy Teigen med sig av den enorma sorgen för världen.

Chrissy Teigen och John Legend berättade för en månad sedan att de väntade sitt tredje barn i magen, men lyckan blev snabbt till en mardröm. Chrissy Teigen hamnade nämligen på sjukhus för att vårdas för återkommande blödningar – något som ledde till att bebisen inte överlevde.

”Till vår Jack”

”Vi lyckades aldrig stoppa blödningar och ge vårt barn de vätskor han behövde, trots påse efter påse av blodtransfusioner. Det var helt enkelt inte nog”, skriver hon på Instagram.

I samma inlägg berättar hon att de hade valt namnet Jack.

”Till vår Jack, jag är så ledsen över att dina första ögonblick i livet kantades av så många komplikationer, att vi inte kunde ge dig det hem du behövde för att överleva…vi kommer alltid att älska dig”.

 

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

We are shocked and in the kind of deep pain you only hear about, the kind of pain we’ve never felt before. We were never able to stop the bleeding and give our baby the fluids he needed, despite bags and bags of blood transfusions. It just wasn’t enough. . . We never decide on our babies’ names until the last possible moment after they’re born, just before we leave the hospital.  But we, for some reason, had started to call this little guy in my belly Jack.  So he will always be Jack to us.  Jack worked so hard to be a part of our little family, and he will be, forever. . . To our Jack – I’m so sorry that the first few moments of your life were met with so many complications, that we couldn’t give you the home you needed to survive.  We will always love you. . . Thank you to everyone who has been sending us positive energy, thoughts and prayers.  We feel all of your love and truly appreciate you. . . We are so grateful for the life we have, for our wonderful babies Luna and Miles, for all the amazing things we’ve been able to experience.  But everyday can’t be full of sunshine.  On this darkest of days, we will grieve, we will cry our eyes out. But we will hug and love each other harder and get through it.

Ett inlägg delat av chrissy teigen (@chrissyteigen)

Artikelbild: Instagram/ chrissyteigen

Läs också: Ellen Bergström om att bli mamma: ”Omvälvande, magiskt och jobbigt”