Kerstin om förlossningen: ”De drog för hårt i bebisen”

I LOPPIS artikelserie ”Min förlossningsberättelse” berättar Kerstin om sin tredje förlossning. Denna gång kändes något annorlunda, som att hon väntade ett väldigt stort barn. Efter ha fått sju missfall kom hennes bebis äntligen – men det var långt ifrån en solskenshistoria. 

”Så långt ifrån en solskenshistoria som man kan komma. Allt verkade bra under graviditeten men jag hade en oro att barnet var stort, vilket jag uttryckte tre gånger till olika barnmorskor, de lugnade mig varje gång med att allt såg fint ut. Jag litade på dem och såg fram emot min tredje förlossning”, berättar Kerstin i en intervju med Loppi.

En vecka efter beräknat förlossningsdatum åkte Kerstin in till förlossningen.

”Jag gick över tiden med en vecka, inget konstigt hittills. Jag åkte in på kontroll då jag blödde lite. Förlossningsavdelningen tog hjärtligt emot mig och beslutade att starta igång mig med tanke på blödningen. Ringde in mannen som kom fullastad med överlevnadskassar i form av diverse sockerladdadade livsmedel (gottegris nr 1).”

Mardrömmen börjar efter sex timmar

”Värkarna kom titt som tätt och efter sex timmar började mardrömmen: vid varje värk, värkte även mitt ben. Bebisen klämde på ischiasnerven. I sju timmar låg jag och hade ont i benet, värkarbetet gick bra men hade absolut ingen kontroll på benet. Har klarat mig utan bedövning på mina andra förlossningar men det här gången tog bensmärtan över och jag fick epidural, vilket inte hjälpte överhuvudtaget.”

Med en epiduralbedövning som inte hjälpte och en outhärdlig bensmärta kämpade Kerstin vidare tills något oförutsett hände.

”Bägges puls sjönk och tills slut så togs det bästa och mest efterlängtade beslutet: att snitta mig akut. Bebisen föddes efter 13 timmar. När han kom ut så förstod de att deras vilja att jag prompt var tvungen att öppna mig 10 centimeter innan snittbeslutet togs, var förgäves. Bebisen skulle aldrig någonsin ha kunnat ta sig ner hela vägen, han var för stor.”

De fick dra i bebisen så hårt att han fick dropphand

”Theodor föddes 20/8 och vägde 5200 gram och mätte 58 centimeter. Tänk er, jag som bara är 152 centimeter kort. Jag skulle aldrig ha kunnat föda fram min stora lilla jätte. Efter förlossningen såg man att Theodor led av dropphand. Detta för att de drog i honom för hårt för att han skulle komma ut ur magen. Jag fick dessutom droppfot då Theodor låg och klämde i flera timmar innan han föddes.”

”Min sista förlossning”

”Nu mår vi bättre och går hos sjukgymnasten båda två. Theodor är fortfarande stor och ligger två månader före jämngamla bebisar. Det var min sista och mest dramatiska förlossning.”

Läs mer:
Malin hade aldrig tidigare skrikit på det sättet i sitt liv
”Jag ville bara föda nu”

Vill du berätta om din förlossning? Läs då mer här!