Cassandra, 11 månader, satte hundfoder i halsen

Den 6 juni 2009 förändrades Jeanette Edlings liv för alltid. Hennes dotter Cassandra, 11 månader, satte hundfoder i halsen och kvävdes till döds. Nu vill hon varna andra föräldrar. 
– Vi skulle precis döpa vårt barn men fick planera en begravning istället, säger Jeanette. 

Den 6 juni 2009 var en solig och varm sommardag. Jeanette, sambon Björn och dottern Cassandra åkte iväg på kalas för att fira Jeanettes mammas 60-årsdag. Cassandra som snart skulle fylla ett år hade fått upp farten i krypandet och var snabbt framme vid hundskålen med torrfoder. Jeanette såg det och ställde upp matskålen på bänken.
– Cassandra hittade ett torrfoder på golvet efter deras hund och stoppade det i munnen. Vi måste missat att det låg kvar på golvet. Vi försökte få henne att spotta ut det och det slutade med att hon blev så arg att hon satte fodret i halsen.

“Minns hur hon blev alldeles blå”

Det var många på plats på kalaset som försökte hjälpa till att få upp torrfodret ur halsen men det gick inte.
– Jag minns hur hon blev alldeles blå och kämpade med att försöka andas. Vi ringde 112 direkt men det skulle ta en tid då mamma bodde några mil från närmsta station. Till slut sprang jag med henne i min famn och fortsatte hjärt- och lungräddning i bilen för att möta upp ambulansen. Efter en bit mötte vi brandkåren och en kille sprang ut och tog Cassandra i sin famn och fortsatte hjärt- och lungräddningen.

Läs också: Åsa, 29, har hamnat i klimakteriet

Skrek – sen blev allt svart

Tillslut mötte de upp ambulansen och personalen började arbeta med Cassandra direkt. Jeanette var så chockad att hon inte kunde svara på hur gammal Cassandra var eller vad hon själv hette när de frågade henne. När de kom fram till sjukhuset fick de vänta. En väntan som var fruktansvärd.
– Vi fick sitta i ett litet rum och jag minns att jag kräktes och bara gick fram och tillbaka i det där lilla rummet. Efter ett tag kom det in sjukhuspersonal i rummet och läkaren satte sig ner. Jag kommer aldrig glömma de ögonen. Läkaren tittade på oss och sa “beklagar, vi kunde inte rädda er dotter”. Vi förstod ingenting. Var är hon? Vaddå inte rädda? Är hon död? Jag minns att jag bara skrek och sen blev allt svart. Vi skulle precis döpa vårt barn men fick planera en begravning istället.

Ett sista farväl

När Jeanette och Björn kom in i akutrummet där Cassandra låg möttes dem av en dotter med sönderklippt klänning, sladdar, nålar och en tub i halsen.
– Jag kunde inte tro att det var sant. Personalen var helt fantastisk och hjälpte oss att ta avtryck på hennes fötter och händer och vi fick några timmar med henne i ett annat rum men sen var vi tvungna att släppa hennes lilla, kalla hand. Jag minns att det var så jobbigt att lämna henne där. Tänk om hon vaknar? När Jeanette och Björn kom hem möttes de av alla Cassandras saker. Allt låg precis där hon lämnat dem och i sängen låg hennes lilla pyjamas, napp och filt.
– På bordet stod hennes yoghurt och ouppätna smörgås kvar. Det var helt sjukt att komma hem utan vårt barn.

Läs också: Ellie har drabbats av ovanliga diagnosen

Besöker graven nästan dagligen

Hemma pratar de ofta om Cassandra och familjen besöker graven nästan dagligen. De har som tradition att den som fyller år får åka till sin syster och tända ett ljus.
– Eftersom Cassandra har syskon tycker vi att det är viktigt att de får lära känna hennes och skapa minnen genom oss. Vi åker till graven tillsammans vid alla högtider för att minnas. Cassandra har fått två småsyskon som vet vem hon är och som tittar på foton och säger att hon bor i himlen.

Vill varna andra föräldrar

Direkt efter olyckan gick Jeanettes och Björns mobiler varma av tidningar som försökte tvinga fram information. Händelsen var något som Jeanette inte ville eller orkade dela med sig av då. Nu har det gått en tid och hon känner sig redo att berätta – och varna andra.
– Vi är många hushåll med djur där det finns torrfoder i hemmet. Jag vill varna andra om hur farligt det faktiskt är. Det är en av de vanligaste men även farligaste sakerna för barn som vi har i våra hem. Djurfoder sväller och sedan blir det stenhårt. Idag kan jag se många barnfamiljer med hundskålarna nere på golvet och hur barnen kan få leka med maten. Jag blir helt kall av det. Det har hänt att jag skrivit och varnat där och då. Föräldrarna har då blivit så tacksamma och faktiskt inte vetat hur farligt det är. Vi ställde upp skålarna och har även gjort hemma hos oss för vi har katt. Ändå händer det som inte får hända.

Läs också: Josefin om att förlora sin son – i vecka 36

Smärtan går inte att sätta ord på

Snart har det gått 10 år sedan Jeanette och Björn förlorade sin dotter men Jeanette minns det som att det var igår.
– Det går inte förklara hur det känns att förlora ett barn. Det är en oförklarlig förlust och smärta som man inte kan sätta ord på. Jag tycker kanske inte att det har blivit lättare med tiden men idag har vi fått verktygen vi behöver för att kunna hantera situationen, men fasiken vad vi kämpar. Det här är en sorg och förlust som vi kommer få bära med oss resten av våra liv. Sen den dagen Cassandra gick bort förlorade jag en stor del av mig själv. Samtidigt har vi fått lära oss den grymmaste vägen att verkligen ta till vara på varje dag, att vara rädda om varandra och aldrig ta varandra för givet. Man vet aldrig hur morgondagen ser ut.

Tackar Björn och barnen

Jeanette berättar att de som familj har blivit starka tillsammans. Idag är de så starka att det inte finns någonting som de inte skulle klara av.
– Jag tror på ett liv efter döden och att vi ses igen och den dagen kommer jag aldrig släppa hennes lilla hand igen. Men tills dess lever vi på minnena och ser henne i hennes syskon. Anledningen att jag orkar fortsätta leva och räddningen att kunna göra det var för våra barn. Vi aldrig hade klarat det om inte Björn och jag hade kunnat prata och funnit tröst i varandra. Björn och barnen är verkligen min räddning ur det här, säger Jeanette.

Om Jeanette

Namn: Anna Sofie Jeanette Edling
Ålder: 39
Bor: Strömsbergsbruk
Familj: Lever i ett stort hus på landet med sambo, barn, katt, kanin och höns. Sambo med Björn, 44. Bonusbarn , Anton 25, Albert 23, Lovisa 19. Barn, Gabriel 19, Vendela 17, Theo 9, Melinda 3 och vårat änglabarn Cassandra som blev 11 månader .
Gör: Jobbar inom vården

Läs också

  1. ”Slappna av så kommer det är bullshit"
  2. IVF-pappan om vägen till det efterlängtade plusset
  3. Hannas dotter Meja har Aperts syndrom