Tack till retrovagn.blogspot.com där jag norpat bilden...

Eller att skilja vagnarna från vetet.

F meddelar igår kväll att vår vagn var borta när N skulle hämtas hem från dagis. Min värld rämnar, det svartnar för ögonen. Frossa och kallsvettningar kämpar om herraväldet över mitt illa tilltygade jag.

Hur kan någon uppbära tillräcklig ondska i kroppen att ta min Emmaljunga från 1980? Den sulkymodellen bevakade jag på Blocket en annan köp- och säljsajt i månader för att till slut lägga vantarna på. Den fräscha 29-åringen kostade 500.- och en tur/retur med pendel till Jordbro. Det var den mer än värd.

Till tjyven: Måtte krigsförbrytartribunalen i Haag slänga in en extra rättegång mot dig som supporting act till den pågående mot Radovan Karadzic! Låt Hinsebergs telefoner ringa, och meddela att Biljana Plavsics nu tomma cell återigen snabbt ska fyllas med skurk! Jag befaller att tusen vårtiga råttor hemsöker – äh, ni fattar nog grejen vid det här laget. Jag kan ta och släppa de infernaliskt målande beskrivningarna åt sidan.

När jag kommer till dagis i eftermiddags står min lilla ögonsten där och väntar troget. N är också på plats. Skyfflar honom åt sidan och gnuggar tvivlet ur mina ögon: det är verkligen min Emmaljunga som har kommit tillbaka, och bredvid sig har hon en identisk sulkymodell. Det enda som skiljer vagnarna åt är handtagen. (Japp, det är vår som är originalutrustad med vit räfflad plast.) En far- eller morförälder hade helt enkelt tagit fel kärra när barnbarnet skulle plockas hem

Lugnet är återställt. Frossbrytningarna har bedarrat. Istället för att behöva sörja en sulkyförlust gläds jag nu åt att se dubbelt i vagnförrådet på dagis.