Spontanlunch idag på Cassi med söta rara syster S. Hon delar min passion för allt som har med loppisfynd att göra, och är en synnerligen trofast vapendragare när det kommer till att åka land och rike runt för att spana efter välgömda guldklimpar bland lump.

När vi möter upp har hon – precis som sig bör – en kasse från Myrorna i tassen, samtidigt som hon avlägger rapport från second-handen Humana på Odengatan som har utförsäljning of the year. Jag vet att jag har med mitt eget kött och blod att göra när hon med liv och lust berättar om hur hon precis nobbat ett tyrolerplagg för att det inte var 70 procents rea på just den nischade kategorin av paltor.

Det är något kryptiskt över den Humanabutiken. Var annars hittar man ett outsinligt lager av tyrolerkläder? Varför? Jag anar en specialspecialiserad massdistributör av alpoutfits – någon som bestämt sig för att få tyrolskt världsherravälde och av den bestämda uppfattningen att det är bäst att börja i liten skala med just Vasastan.

Det är som att gå in i en fullkomligt fullfjädrad Narnia-garderob knökad med dirndlar (jamen böj själv i plural får du se hur lätt det är), bayerska blusar och allehanda andra alpinspirerade utstyrslar. Jag när en hemlig dröm om att en vacker dag själv få tassa omkring i en dirndl. Måste dock se till att skaffa mig en rejäl hylla först för att göra klänningen rättvisa. Den dagen, den dressen.

Det slår mig nu, mitt under tangentknattrandet. Jag har själv fallit brutalt offer för tyrolerkomplotten. Ett av mina bästa fynd är gjort i butiken under förra tyrolerrean, en liten jacka med den magnifika etiketten ”Der Trachtenmeister”. Den kostade väl en sisådär sju guldmynt och är som klippt och skräddarskuren på mig.

Der Trachtenmeiser lär ju lätt vara kodnamnet på världsherraväldets härskare. Och joddlade jag inte oprovocerat på bussen i morse?

Yodelaaatiiihoooo…Kokooo…