Det är väl en härlig kombination – livskris och ytlig fåfänga. När man väl kommer ur krisen så kanske man har fått ett nytt hem och en ny garderob på köpet. Och ett tungt belastat kreditkort…men det var det säkert värt.

Jag tror till skillnad från många andra att vi ska bejaka vår ytlighet. Det kan vara svårt nog att leva, så varför inte tillåta sig själv att vila ibland. För det är precis så det känns för mig, jag vilar i tankarna på läppglans och ljusstakar och jag märker att jag behöver det ännu mer när jag har tyngre saker att tänka på. Men är det inte så vi kvinnor fungerar? Slå upp valfri damtidning – på ena sidan finns en artikel om rädslan att inte kunna få barn och på andra sidan ett mascaratest. Män blir väl aldrig hånade för att de gillar sport? Jag tror att de lika väl som oss kvinnor behöver nånstans att vila och då är väl att titta på en massa män som sparkar på en boll ett perfekt sätt att göra det på.

Man har väl hört män skoja på ett nedlåtande sätt om att tjejer bara pratar smink och kläder men jag är helt övertygad om att vi till skillnad från de flesta män varvar det med att prata om saker som verkligen betyder något i livet, som känslor och relationer.

Jag skämdes lite när jag låg där på kvällarna och tänkte på läppglans men nu vet jag varför jag gjorde det och ska därför bejaka min ytlighet mycket mer. Nuförtiden när jag ska somna så planerar jag vad jag ska ha på mig nästa dag. Det är så avslappnande att jag för det mesta bara kommer till överdelen innan jag har somnat.

Vi börjar med fredagen. Klockan sex badar Alex med Charlie och jag sitter på badrumsgolvet och tittar på som vanligt. När det är ca tio minuter kvar på badet går jag och sätter på ugnen. Lagom till att Alex och Charlie går upp ur badet sätter jag in pommes friten och då går de in i sovrummet och äter välling och Charlie somnar inom en kvart.Jag gör då sallad och häller upp två glas rödvin. Alex kommer ut från sovrummet och säger “Åh, vad trevligt!” Vi skålar och steker sedan köttet och värmer bearnaisesåsen. Vi har länge pratat om att vi ska ha förrätt på fredagar men är rädda att det ska förstöra aptiten till huvudrätten. Vi får helt enkelt se hur det blir med den saken.

Lagom till att Let’s Dance börjar sätter vi oss och äter framför tvn och efter några tuggor säger vi alltid samma sak; “ Det här är helt otroligt gott, nästan godare än förra fredagen. Det här ska vi äta varje fredag tills vi dör!”.  Sen blir det kaffe och choklad och lagom till att Solsidan börjar kommer chipsen, dippen och colan fram. Jag är inte så förtjust men det är det bästa Alex vet. Han är helt tyst när han äter det och har alltid lite skam i blicken när allt är uppätet. Det måste vara för att han helt tappar kontrollen. När vi går och lägger oss säger vi alltid att det är så tråkigt att fredagen är slut för det är så mysigt med fredagar. Alex vill vara uppe längre för han har sovmorgon på lördagar men det slutar alltid med att vi somnar tillsammans.

Lördag morgon är ett litet helvete då jag tar hand om Charlie klockan halv sex och väntar på att äta frukost till Alex vaknar. Det gör han alltid halv tio. Då har jag och Charlie dukat upp! På helgerna lyxar vi. Det är levande ljus, varm mjölk till kaffet, bageribröd och ägg. Nyhetsmorgon med Lasse Bengtsson. Vi klär på oss klockan halv tolv när Charlie ätit lunch för att gå ner på Riche. På vägen dit går vi förbi Max Mara där det står ett gäng aktivister som delar ut broschyrer med information om att Max Mara plågar djur eftersom de säljer päls. Varje lördag tar vi en av aktivisternas broschyrer och varje lördag säger vi att vi gillar att de står där ändå, till och med i snöstorm. Nere på Riche hälsar samma hovmästare oss välkomna och vi sätter oss vid samma bord som lördagen innan. Vi äter Bookmaker toast och pratar om vad vi ska köpa efter lunchen. Vi ger alltid varandra en present som man får välja själv. Man kan säga att vi byter pengar men så har vi aldrig dåligt samvete för att vi shoppar eftersom man gör det till någon man tycker om och inte till sig själv. Pirriga går vi därifrån till NK och väl därinne får jag svår beslutsångest och vill gå hem. Alex lugnar mig och säger att vi har lång tid på oss och att han är helt säker på att jag kommer att hitta något. Jag väljer till slut något som jag sedan byter till något annat på måndagen. Sedan går vi hemåt och lördagen kan sluta på lite olika sätt men vi har nästan alltid barnvakt.

Så i helgen hände det. Fredagen började med att Alex kom hem sprudlande glad för att han hade vågat sig på att köpa chilibearnaise istället för vanlig. Jag kände obehag, lite som ett mindre jordskalv under fötterna för en halv sekund. Jag hämtade mig men det blev sedan värre. Bookmaker toasten var slut på Riche dagen efter och jag valde någon konstig fisk med ris till och Alex åt scrambled eggs med bacon. Vi var tysta hela lunchen och hade inte alls så där trevligt som vi brukar. Det kändes inte som att NK lockade så för första gången gick vi hem och la oss i soffan istället. På kvällen pratade vi om vad som egentligen hänt på dagen och hur det kunde skaka hela vår värld. Vi konstaterade sorgset att våra små traditioner som vi går in så mycket för har istället gjort att vi lever ett väldigt inrutat liv. Nu har vi tagit oss i kragen och ska på lördag gå till Zink och äta lunch och sen till Sturegallerian för shopping. Vi är så spontana och modiga, ja, riktigt galna är vi!