Besök vid världens ände, eller åtminstone i närheten av Trosa. Jag och medföljande klan visiterade min far och hans sida av ätten nu i helgen. Hade hyrt världens minsta bil, så liten att M och N, redan är små som de är, fick lastas in och ur från bagageluckan. Packning var bara att glömma. Det fick bli några slentrianmässiga påsar med förnödenheter.(Läser senare på Toyotas webb att det faktiskt ÄR världens minsta 4-sitsiga bil, så för en gångs skull överdriver jag inte).

A small step for man...

Söndagen bjuckade på en promenad i det kalla och hala. Studsar till när jag inser vad fars fru K har på fötterna. Samma skor som hon burit sedan…tja, urminnes tider. Ett par tvättäkta marinblå Tecnica Moon Boots. Inser att jag sett dem på hennes fötter varje vinter sedan Dackefejden, och att de inte har åldrats en smula sedan dess. Ganska så imponerande.

Snabbt blir det dokumentering och fotografering av fotbeklädnaderna. Djupgående intervju. Moon Bootsen införskaffades någon gång under sent 60-tal, och har hållit både form och stil sedan dess. Efter ofattbara 40 år i tjänst verkar de fortfarande både outslitliga och galet varma.

Hittar snabbt in på de italienska dojornas webbplats, och bäst av allt är sajtens museum. Ett retrospektivt collage av tossor från 1969 och fram till idag. Det sköna är att ingenting har hänt i utformningen sedan dess, det enda som har ändrats är var man tagit inspirationen ifrån.

...a giant leap for mankind.

Ett år stod Barbie förebild, ett annat var Michael Jackson da shit. Hans modell heter såklart ”Black or White” – vad annat? Jag fastnar själv för 1977 års bidrag – ”Questione di stile”. Respect.