Tillbaka igen vid skärmen efter en dryg veckas välförtjänt, efterlängtad och mullig julexil. Lata dagar på landet späckade med julmustorgier, sovmorgnar och maraton i pusselläggning. ”Pussel?” tänker nu den normalt sinnade, ”alltså tidsfördrivet för seniorer med mer än 70 år innanför västen?” 

It goes like this: varje jül sedan några år tillbaka får jag ett second hand-fyndat pussel av min karl i julklapp. Jag misstänker starkt att han från start satt ståtlig stolthet i att hitta det fuhlaste motivet. Det första bilden var ett magnifik porträtt av Gamla Stan från 70-talet. Först blev jag djupt och innerligt förnärmad – vad skulle JAAG, ICH, MOI med ett sysselsättningspaket för russin på sista versen den äldre generationen till? Sedan tog det inte lång stund förrän jag hittade mitt eget zen, kom i kontakt med mitt inre pusselrum och förlikade mig med min tantsjäl.

Ack, är det inte härligt att vara 75 år gammal i sinnet och sitta timtals i kompakt tystnad med en likasinnad och lägga bit för bit av ett 1000-bitars bayerskt landskap? (Här: förväntat rungande bifall. Anyone?)

Väl hemkommen till stan hänger vischans vanor i. Vår kvartett kom hem igår eftermiddag, och redan vid frukostfrallan i morse tittar min livskompass upp och undrar om ”vi banne mig inte ska ta och skaffa ett pussel till kvällen?”

Som en vessla fullpumpad med högst otillåtna dopingpreparat rasslar jag på nolltid iväg till Myrorna ett stenkast hemifrån. Kommer över två praktfulla pussel med vansinnigt vackra motiv för en dryg tjuga vardera. Ett 500-bitars med ”Schloss Oberhofen”, ett 1000-bitars med Istanbul i sommarskrud.

Brunt och turkost i ljuv harmoni. Jag blir fin däruti.

Innan jag ska betala kastar jag ett getöga på klänningsutbudet. Och dra mig baklänges, är det inte en synnerligen tursam dag för en loppistant! På en galge hänger en flådig kreation i brunt med turkosa blommor.  I provrummet visar det sig att den är skapad för min kompakta lekamen. Det händer en gång på tusen. En hundring jämnt för en skräddarsydd blåsa. Materiell lycka = check. Hade jag inte varit så fantastiskt flottig i håret hade jag bifogat fotobevis med mig iklädd fyndet. Idag gör den sig bäst på bild utan medföljande ägarinna.

Myrornaaaa, shalalalalaaa, myrornaaaa, shalalalalala!