Augusti 2009. Nyheter om svininfluensan har tapetserat löpsedlarna tio dagar i rad. Dagen innan hade den första svensken dött i sjukdomen. Jag satt i en bil på väg in till Vårdscentralen. Alex satt i telefonkö till sjukvårdsupplysningen och hade gjort det den senaste kvarten. Det var många som ringde denna måndagsmorgon.
- Älskling, vad ska jag säga när jag kommer fram?
- Säg att jag har allt det där dom skriver om. Halsont, andningssvårigheter, feber, huvudvärk – allt!
- Men älskling, har du verkligen andningsvårigheter?
- Nej, inte nu, men det kan komma när som helst och annars kanske dom säger att vi inte ska åka in och jag vill veta om jag har Svinis!!!!!!
En sjuksköterska tog emot oss på ett dramatiskt sätt i ett infektionsrum med maskar för ansiktet och handskar på händerna. Hon tog alla prover och sen var det bara för mig att vänta på beskedet om att jag var döende. Efter en kvart kom en läkare in i rummet konstaterade att jag inte hade Svinis och jag tror att han muttrade lite över ängsliga och överförsiktiga småbarnsmammor som jag när vi åkte därifrån.
Kommer ni ihåg Svininfluensan? Det var den här sjukdomen som hela Sverige skulle bli smittad av, var tredje skulle dö och det fanns inget vaccin eller botemedel. Sen kom ett vaccin och man pustade ut i några dagar, men sen satte det igång igen. Vaccinet verkade farligare än sjukdomen. Du kunde bli förlamad och i värsta fall dö. För vissa var det här bara ett löjligt mediedrev men för andra, som jag själv, var det på liv och död.
För att hur kunde det inte vara det? Jag kommer ihåg när jag satt med min fyra veckor gamla bebis hos Bvc och hon sa att jag och min bebis skulle akta mig för att vara i samma rum som andra människor. Ica och köpcentrum var inte att tala om. Charlie skulle inte träffa andra barn och ingen – alltså INGEN – skulle röra Charlie utan att ha tvättat händerna noggrant först. Ingen visste hur denna sjukdom skulle utveckla sig och en liten bebis har inget immunförsvar.
Det var verkligen inte lätt att vara nybliven mamma i höstas. För hur mycket jag än skulle skydda mitt barn så kunde ju Alex komma hem med viruset, eller brevbäraren för den delen, så det verkade hopplöst.
Det som hände sedan var intressant. Folket delades in i två olika grupper kring detta virus. Antingen så var man stolt över att inte bry sig och till och med arg och provocerad av dem som gjorde det. Eller så var man livrädd och ville helst stanna hemma och bära mask hela tiden.
Men som mamma spelar det ingen roll om du hör till en första gruppen och är cool nog att inte bry sig. För är du inte en dålig mamma om man inte tar ansvar för sitt barn? Mediedrev eller ej, finns det en minsta risk att allt detta är sant så måste man väl som mamma ta det på allvar?
Nu är det i alla fall över och man kan inte tro att allt detta skedde för bara ett halvår sen. Vi som var rädda har pustat ut för länge sedan och gått vidare. Svinis är so last year och jag skäms lite när jag tänker på den där incidenten på vårdscentralen.
Men det kommer nya virus och nya försiktighetsåtgärder för oss föräldrar att rätta oss efter. Frågan hur man ska förhålla sig. Jag vet att jag inte var helt sund i mitt beteende, men var jag inte sund som förälder till en nyfödd bebis?
Jag får fortfarande höra hånfullheter från folk för att jag var hispig under den här perioden. Det känns som att jag provocerar när jag bryr mig för mycket om mitt barns hälsa. Är inte det konstigt, eller vad säger ni?
56 kommentarer till detta inlägg
Jag var likadan, fast jag bodde hemma första tiden av olika anledningar, och hade 2 småsyskon som sprang omkring i skolor och på bussar.. jag prakttiskt taget skällde på min lillasyster om hon INTE spritade sina händer innan hon höll i min son Charlie som är ungefär lika gammal som er dotter Charlie. Och lillbrorsan fick jag nästan släpa med mig till vct för vaccineringen, min egna pappa släpade jag med. Han var i riskgruppen men tog det inte på allvar – medans jag fick panik.. de var sjukt, och som du säger så känns det konstigt att det faktist bara var ett halvår sen! Vad kommer näst?
Jag tycker inte du var hispig. Självklart blir man rädd när det handlar om sitt eget barn. Det är ju det vackraste och viktigaste man har.. Jag var för övrigt likadan med min första, nu är min andra 2 månader och denna gången är det inte riktigt lika jobbigt
Jag kände precis likadant när min son föddes i oktober. Alla som hälsade på oss fick tvätta händer, sprita dom och inga småbarn fick komma på besök! Vi fick inte ens ha besök på BB pga svininfluensan. Men det gick snabbt över..märkligt.
Gud vad jag känner igen mig. Blev liksom du mamma för första gången i september. Denna masshypokondri var fruktansvärd. Jag var så himla, himla orolig. Och som du skriver, med all rätt! Det värsta är att jag tror att jag blev helt traumatiserad för jag är fortfarande nojjig för smittor, rs-virus m.m. och vågar knappt gå till Ica med min snart 6 mån bebis… Det är svinisens fel.
Nej jag tycker inte det är konstigt att vissa (som jag
blir provocerade. Det ligger lite av ”mina barn och andras ungar” i vissa föräldrars i mina ögon överdrivna beteende. Det är som om de tror att bara för att de blivit föräldrar så ska alla resurser till dom, alla andra ska flytta på sig, inklusive andra föräldrar då, logik eller tänkande eller rättvisa eller medkänsla med andra eller snällhet krockar med reptilhjärnan som ska försvara ungen, den underbara, unika, bättre än alla andra ungar, och självklart bättre än hela den övriga mänskligheten, den ungen alltså. Självklart har vi alla som föräldrar mycket av den här skydda-ungen-magreflexen men det tar sig väldigt olika uttryck har jag märkt. Jag tycker att alltför för mycket av reptilhjärneförsvar känns aggressivt och inte så lite infantilt. För att inte säga kontraproduktivt. Vad som är bäst för ett barn bedömer man förmodligen bättre med mindre panik och aggressivitet påslagen. Lätt att säga kanske. Se nedan. Vad jag gjorde själv? Ja jag var också villrådig och diskuterade med sjukvårdspersonal. Och fick aldrig någon riktigt vettig förklaring till varför vi skulle vaccinera oss mot denna typ av influensa som inte ens när prognoserna var som värst förväntades döda fler än en vanlig säsongsinfluensa (som dödar fler än åtminstone jag insett). Så jag och dottern avstod vaccinering, sambon vaccinerade sig. Och som vi bråkade han och jag, om henne alltså, vi anklagade varandra för att riskera livet på dottern. I bästa reptilhjärnestil alltså. Jag har ingen aning om jag gjorde rätt.
Jag förstår dig.
Min dotter var 7 då, och att ta det beslutet att ge henne sprutan mot svinis var det svåraste beslutet jag fått göra sen hon kom till världen. Jag var livrädd att jag skulle göra henne illa med biverkningarna om jag lät henne få den, samtidigt som jag inte vågade neka henne den. Det var en sann pers och rädslan var äkta för oss många mammor.
Men gud, det var ju verkligen sådär! Jag fick själv barn i oktober, så jag kände igen mig jättemycket i ditt inlägg! (Det finns alltså fler dårar tänker jag hihi)
Du var en helt sund förälder, Amanda.
Vi är programmerade att vara försiktiga och observanta för att kunna hålla våra barn vid liv.
Som mamma till en nyfödd är du bombarderad med hormoner som skriker att du ska skydda barnet.
Som förstagångsmamma ska man göra allt för första gången, till exempel avgöra om en panepidemi kan hota den lilla…
Det kan inte ha varit lätt att ha fått en liten bebis i denna röra av föreskrifter, rapporter och osäkerhet.
Du är en bra mamma!
Skum känsla när man själv kände det som att vi drabbats av digerdöden medan någon man pratade med inte brydde sig ALLS! Hur kan hon inte vara rädd när digerdöden står inför dörren?! Så kändes det. Hur f*n kan människor vara lugna när vi snart dör i pesten allihop? Och jag som är gravid kommer dö jättesnabbt, precis som hon på löpsedeln!
Panik i flera månader. Grävde efter information på nätet som en galning.
Och nu… jag hade typ glömt bort svininfluensan tills nu. Det är ju verkligen konstigt.
Jag har en liten dotter som inte är lika liten som Charlie, hon fyllde 1 år i december, men jag måste säga att hysterin kring svin influensan var fruktansvärt överdriven. Det vet man väl vid det här laget att det är enbart pga media som sådan här blåses upp? Jag tycker synd om folk inom vården när sånt här sätter igång, som min väninna (hon är sjuksköterska) när hon läste de första löpen kring influensan så suckade hon och sa ”Jaha, nu börjas det igen…” och det blir sinnessjukt mycket för dem att göra eftersom alla tror att dem ska dö. Tänk efter lite nästa gång när ni ser ett sånt löp, ta reda på lite fakta först innan ni åker till akuten för lite hosta.
känner oxå igen mig i detta då jag fick en dotter i september, första barnet. Jag o sambon kom överens om att inte gå ut i stora folkmassor den första tiden, typ 3 månader, inför stora julhandeln för att riskera onödiga virus till lilltjejen eller svinis. fick då höra av andra att ohh va löjlig jag e, barn måste få vara bland folk osv. men det var de som inte själva hade barn som var så snabba med sina kommentarer, andra mammor kunde förstå det lite bättre. För mitt inre välbefinnande och för lilltjejens skull, så väntade vi ut oktober november och december utan att vistas i stora folkmassor, och det var inte hela världen, vi klarade galant, tog promenader genom stan, smet in fort och köpte latte, lite så, och det var mitt beslut sen får alla andra tycka vad dom vill. men de som kritiserar är oftast de som inte är i samma situation, de som kanske inte har barn än. för först som mamma vet man, hur förändrad man blir av en otrolig fantastisk bebis, all tuffhet is gone, man blir en mjukis och man gör allt man bara kan för att försvara sitt lilla knyte!
Det är svårt det där, för å ena sidan så kan jag sympatisera till hundra procent med ängsligheten och överbeskyddandet. Men jag tror att det är en fin balans mellan att vara överbeskyddande för sitt barns bästa och för sin egen ängslighets bästa…
Även fast jag kan sympatisera med båda delar så har egen erfarenhet lärt mig att överbeskyddande kan vara minst lika ohälsosamt för ett barn.
Ändå finns det inget band som mellan en mamma o hennes barn och det är något vackert i sig själv att man gör ALLT för sitt barn. Man måste bara komma ihåg ”varför” man gör vissa saker dock, och om det verkligen är det rätta. Undrar hur man själv kommer bli som mamma.. om man kommer hänga upp sig på detaljer, få panikångest över basiller, eller om ungen trillar osv.
Tramsigt att du får höra kommentarer om det där, det är ju en mammagrej.
Sen har jag svärföräldrar som gärna kommer förbi och pussas dan efter de haft vinterkräkisen så jag har pga av deras beteende blivit helt bacillfobisk. Handlar iofs mest om att de smittar ner nån som jag sen måste tillbringa tre DYGN med att ta hand om samtidigt som jag själv sannolikt blir lika jävla sjuk pga deras respektlöshet.
När man har ansvar för en annan individs hälsa utan att få sova själv så blir man ganska…nogrann.
Folk får tycka vad de vill, alla har sina egna nojor.
Jag har inga barn själv, men spontant tycker jag att ditt beteende är hur normalt som helst. En nybliven mamma till ett spädbarn SKA vara överbeskyddande allra minst i en svinispandemi. Något annat är däremot inte normalt. Sen ska vi ju diskutera hur känslig man är när man lämnar in sin katt på kastrering och tårarna sprutar för att jag känner mig som en hemsk människa
Ni verkar vara fantastiska föräldrar, by the way!
För hispig ja. Man kan inte skydda barn mot livet …
Fick tvillingar i oktober. Och sedan dess är handsprit det nya svarta. Vare sig det är svinis eller kräkis eller ngt annat fuffens på tapeten.
Bara en grej Amanda. Du skriver att det är över nu. Det är långt ifrån över. När den andra vågen kommer är den ofta mer aggresiv och farlig. Det som är bra är att så många i Sverige vaccinerat sig så det kommer inte spridas lika fort. Men man kan ändå inte säga att det är över. Och åker man utomlands så skulle i alla fall jag kolla hur det landet ligger till först med smitta, vaccinering osv.
Jag har haft svinis, min då 5 månaders son klarade sig utan att bli det minsta sjuk. Han fick vara med pappan och bara komma till mig för att amma efter att jag spritat händerna osv. Men jädrans i min lilla låda vad orolig jag var att han skulle bli sjuk.
Hej! Jag fick barn i september och var likadan. Jag gick inte på café, inte på konsum och inte på köpcentra. Vi var mest utomhus eller hemma. Ingen som hade tillstymelse till förkylning fick träffa lillen, och spritning var obligatorisk.
Jag förstår inte varför människor ska vara så blasé hela tiden, varför är det coolt att inte bry sig?! Jag bryr mig, jag gillar att bry mig, det är skönt att känna att någonting i ens liv är så viktigt och värdefullt att man blir hysterisk!
Ja, du är/var hispig.
Det finns en gräns mellan att bry sig mycket om sitt barns hälsa och att bli överbeskyddande och kontrollerande. Man måste ha lite kritiskt tänkande också, och det finns även idag många, många saker därute som är mycket farligare än svininfluensan.
Det som provocerar är inte att du bryr dig mycket om ditt barn, utan att du gör det på ett inkonsekvent sätt (får Charlie åka bil? Mycket farligare än svinis.) och att du riskerar att hämma hennes utveckling genom att inte våga utsätta henne för några risker. Det finns alltid en risk att något är sant, alltid en risk att något tråkigt händer, men man måste gå vidare ändå.
Som vuxen är ens plikt att kunna ta till sig info, att kunna värdera den informationen och att bedöma den. Inte att bli jätterädd för minsta lilla.
Vidare tycker jag faktiskt att det provocerar att du åkte till vårdcentralen trots att du faktiskt inte hade svininfluensan. Det fanns antagligen de som hade betydligt större behov av vård än du.
Om fler tänkte som du så skulle färre baciller härja. Svinislarmet va egentligen superbra. Jäklar va hygienen sköttes. Till och med kräkis hade mindre outbreaks, men så kom vaccinet och då slappnade folk av och nu ligger de sjuka i var och varannan stuga.
Jag var likadan själv. Och det sitter fortfarande kvar fast han är nio månader nu och vi båda är vaccinerade. Nu är jag rädd för RS som tydligen har en epidemi nu. Och även annat, vill inte att han ska vara sjuk alls helt enkelt! Tror den här rädslan delvis beror på all info som finns tillgänglig nu på nätet bl a och där man t ex kan läsa om få men otäcka fall där man dött av en ovanlig bakterie.
Dessutom råkade jag se vad programmet Kalla fakta skulle handla om nästa vecka och det skulle tydligen handla om att vaccinet är både overksamt och skadligt, blev alledeles iskall men kommer nog inte kunna låta bli att titta. Samtidigt blir jag förbannad över att detta ska komma nu när alla, inkl våra barn som vi velat skydda, är vaccinerade.
Jag hoppas programmet inte är fullt så negativt som det lät.
En bra grej med detta är väl dock att många fått bättre hygien och t ex tvättar/spritar händerna vilket gör att sjukdomar sprids lite mindre.
Som nybliven mamma är man fullkomligt innesluten i en ”Rädda-Bebis-bubbla” och full av ”Skydda-sitt-barn-mot-Stora-Världens-faror-bubbla”, så att om man får barn när ett HOT ligger över Världen så är det rätt självklart att man REAGERAR! Man är i symbios med sitt barn, full av hormoner, gråtmild och FAROR hotar överallt! SJÄLVKLART reagerar man som du gjorde! Tycker jag. Kram!
Samtidigt behöver ju barn bli sjuka också (i vanliga förkylningar m m) för att få igång immuförsvaret så skyddandet får ju inte gå till överdrift. Jag tycker dock att så länge barnet är under ett år är det helt ok att skydda barnet, det är fortfarande så litet då. Sen klarar det vanliga sjukdomar bättre.
Finns det något man SKA oroa sig för så är det RS-virus! Jag förstår mig inte på föräldrar som sitter på caféer och går i butiker med sina små bebisar under vinter/vår när viruset florerar! Helt ofattbart.
Vet du…jag tycker att du är hur härlig som helst. Tidigare har jag fått för mig av någon konstig anledning att Alex är bra knasig och att du verkade vara en stureplansbrutta. Men du är så härlig, spontan och rak och ärlig i dina inlägg. Och så NORMAL!!! Jag känner igen mig i så mycket du skriver, det är som mina egna tankar.
Provocera på! Jag är mamma till tre, och jag oroar ihjäl mig över dem, sjukdomar, olyckor ja allt! Men det är väl ändå lyckans lott….att ha någon man bryr sig om så mycket att man gör vad som helst för dem. Och att man bryr sig så mycket om dem att man oroar ihjäl sig. Är inte det det bästa betyg dina nära kan få?! Är det inte sunt att bry sig om och ta hand om och vakta? Sedan….kan man väl diskutera om man hals över huvud ska tro på precis allt som sägs av människor…läkemedelsindustri som läkare som allmänheten. Alla är människor och alla har åsikter baserat på vad de själva tycker. Sunt är att ta till sig och skapa en egen uppfattning. Sunt är att stå för sina åsikter. Jag tycker att du verkar sund! Och jag skulle sååå gärna vilja lära känna er
Ta hand om familjen och fortsätt att bry dig om!
Min dotter 9 år fick svininfluensan (jag vet vi odlade henne hos doktorn) 2/3 av hennes klass fick det också.Hon vart sjuk och hängig i 3 dar ungefär men sen mådde hon helt ok igen, jag blev inte smittad och har av den aledningen inte vaccinerat mig. Jag hade helt hysteriskt vakat över henne i vaket tillstånd cirka 1/2 meter ifrån henne kropp utan att bli smittad i 2 dygn.Jag var rent ut sagt skitskraj.Efteråt var jag mest förbannad över hur mediadrevet hade skrämt upp mig och min dotter som när läkaren sa att dom misstänkte svininfluensa ” mamma ska jag dö? ” Nåja dottern återhämtade sig fint, jag med. Tills nästa smitta kommer.Mitt förnuft och min utbildning (arbetar inom sjukvården) kommer då säga mig, ta det lite lugnt ,men mamman i mig kommer bli halvhysterisk. Precis som vanligt med andra ord.
Svinis är en influensa, och influensor dör inte normala friska personer av. Varken bebisar eller vuxna.
Fåntrattar som gick på mediedrevet! Sverige hade förbundit sig att köpa vaccinet, och därför skrämdes hela befolkningen upp.
Jag tycker du skötte dig bra, som en nybliven mamma ska göra. All credd till dig!
Det är extremt märkligt tycker jag att människor provoceras av att man som förälder bryr sig om sitt barn ”för mycket”. För det första: att skaffa barn är en ytterst egoistisk handling – barnen har aldrig bett om att bli till. Då har föräldrarna faktiskt en skyldighet att skydda sitt barn med alla möjliga medel, anser jag. Åtminstone tills barnet är så pass stort att det kan uttrycka sig själv. Som VUXEN är det kanske ens plikt att ta del av och värdera information, som FÖRÄLDER är det ens plikt att värna om sitt barn. Den förälder som aldrig tar ett emotionellt beslut hoppas jag inte finns.
Ett barn kan aldrig få för mycket av äkta kärlek.
För det andra: på vilket sätt tar ett litet barn, som inte kan uttrycka vad det vill, skada av att ”lindas in i bomull”?
Visst, ett barn ”behöver bli sjukt” för att bygga upp ett immunförsvar – men det tror jag inte är något problem för något barn i det här landet. Och när man säger så tycker jag också att man kan fundera över hur kul man själv tycker att det är att ligga med halsfluss, feber, kräksjuka etc – innan man ”hetsar sitt barn att bygga upp ett immunförsvar”. Klarar man att hålla sitt lilla barn friskt första året – tror jag bara att det kan vara bra för barnet.
Amanda, keep on caring!
intressant video om vaccinet(och MÄNNISKAN) ENJOY!
http://www.youtube.com/watch?v=hCkMrXbybkI
Kan du inte skriva om förlossningen? Alex skrev lite kort och konstigt och en kvinna upplever det ju på ett helt annat sätt!
Jag känner precis som du! Att jag blir ifrågasatt och att folk blir irriterade över att jag bryr mig om min son. Om jag är orolig för att han är sjuk ler folk snett som att ”jaja, det är väl inget”. Jag har tom fått kommentarer från släktingar om att vi pjoskar med vår son för att vi väljer att åka långturer i bilen tajmat med hans sovperioder. Men herregud, vill folk inte att man bryr sig om sitt barn längre. Det är ju mitt ansvar, det är ju ingen annan som bryr sig som en förälder gör. Att det är så provocerande fattar jag inte heller. Tack för bra krönika!
hej!
Jag var mer rädd för vaccinet och läste om en ful konspiration från övervåningen och läkemedelsföretagen. Att de skulle testa befolkningens reaktion i ”kris” samt använda skattemedel till att göra företagen som puttrat ihop vaccinet rikare (läste också ännu hemskare grejer om vad som egentligen fanns i det…huuu)
Alltså det lät ju jävulskt men jag var övertygad, speciellt när det visade sig att ingen blev sjuk. I England tystades det ner helt i media och man kunde läsa en liten notis att faran nu var över. (där var folk mycket, mycket mer misstänksamma och inte godtrogna som här hemma)
Samtidigt så cirkulerade det rykten om att svininfluensan faktiskt var dödlig och forskare suttit i labb och mojat ihop viruset för att sedan sprida det i världen för att ta död på miljontals människor – och syftet var såklart att minska befolkningsmängden som kommer explodera….
Ja, så jag var ju lite paraniod kan man säga – samtidigt som en massa virus är i omlopp iallfall och man vill helt enkelt inte att ens bäbis ska få dom äckliga från folk – det är ju jättesnuskigt faktiskt med snor, hostande och nysande i nacken i köer osv.
Så en massa sprit och inga bussar eller överfyllda butiker – rent instinktivt!
Du är inte ett dugg konstig, man litar ju på vad myndigheter säger och ingen vill att något händer det mest prescious man har.
Jag är ändå glad att min familj tackade nej till vaccinet – men hade det blivit epedemi så hade vi nog köat som alla andra.
Huvva, hösten 2009 lär jag aldrig glömma! Beslutet att ta vaccinet var bland det mest ångestfyllda någonsin på grund av lilla bebis i magen!
Svinis är inte borta. Det är bara media som har tröttnat.
Man gör inte bara sig själv, utan också sitt barn en otjänst om man överreagerar. Ja, visst, var rädd, men du, det kan falla ner i takpanna i huvudet på dig eller barnet när som helst if you get my drift. Vet du att brnen i dag mår SÄMRE för att de är överfyllda av antibiotika och annat som gör deras immunförsvar odugligt? Alla ni som fortsätter proppa i barnen antibiotika gör inte bara andra ungar utan också era egna en otjänst. Den barnmat ni värmer upp innehåller mer skit än barnet får i sig genom att möta andra människor på ICA! Gör dig upplyst o VERKLIGA faror i ställer för att sitta i din övre medelklasskokong och larva dig!
Caroline, du vet inte hur FEL du har! Barn MÅSTE få dra på sig sjukdomar och baciller för att klara sig i live, för att inte få ett immunförsvar så svagt att när det VERKLIGEN gäller så biter ingen antibiotika just för att de proppats fulla med det när de hade pyttelite ont i örat, vilket hur lätt som helst hade kunnat åtgärdas med några droppar antiseptisk Tea Tree Oil!
jag fick min son i slutet av juni och var så orolig för honom hela sommaren och hösten. jag undvek folkmassor, spritade händerna och kan nog ha uppfattats som hispig av omgivningen. jag var bara så rädd om min lilla skatt.
tänkte höra med dig amanda, du som flugit med charlie några gånger nu; har du några tips? hur går det vid lyft och landning? lock i öronen?
vad härligt du skriver förresten , så kul att läsa. keep up the good work!
jag förstår dej verkligen dig Amanda!
många säger att det blev hysteriskt och överdrivet utav media.. men folk dog, friska människor dog.. en av dem var min styvpappa Bob Lindborg! 50 år o fullt frisk.. men svininfluensan tog hans liv ( ja det tog tester o de var positiva, han låg i ”lungan” i Lund o kämpade för sitt liv, men förlorade tyvärr kampen )När jag hör hur männsikor kan trivialisera Svininfluensan, blir jag så ledsen.. det var på riktigt, för mig och min familj var det på FULLT ALLVAR, inget man skojar om.. och jag hade gjort precis som du om jag hade haft barn!!
Det är förståeligt att drabbas av panik över svininfluensan och rusa iväg till vårdcentralen fast men inte är sjuk. Vad som INTE är förståeligt är att i efterhand ändå hävda att man reagerade sunt som förälder. Det gjorde du alltså INTE Amanda Widell. Du utsatte till att börja med dig själv för risken att bli sjuk helt i onödan, vårdcentraler är platser där sjuka människor samlas och de smittar. Du utsatte även Charlie för risken att bli sjuk genom att ta med henne. Du slösade vidare med andra sjuka barns och vuxnas resurser genom att lura i vårdpersonalen att du hade symptom du alls inte hade. För övrigt uppmanades till och med sjuka att INTE gå till vårdcentralen vid svininfluensa (eller andra virusinfektioner). Det är nämligen inte mycket vården kan göra, i normalfallet sätts ingen behandling in (riskgrupperna är en annan sak vill jag understryka). Genom att inte gå till vårdcentralen för att få behandling för något du ändå inte kan få behandling för undviker du dessutom att smitta andra om du nu skulle vara sjuk.
Hej Amanda, jag tycker inte du provocerar, som nybliven förälder är man orolig. Jag var väldigt orolig, mest för att äldste sonen inte fick i sig tillräckligt (det här var på den idiotiska tiden när barnen skulle matas och därefter vägas var fjärde timme, lite Dr Spock, tack och lov att vi kommit längre). När näste son varit förkyld och fått i sig för lite vätska, fick vi sova över på Danderyds sjukhus. Jag minns hur respektfullt och förstående vi behandlades. Bara att få vara där en natt, gav enorm trygghet.
Det här var tiden innan såväl sjukhus och skolor skulle konkurrensutsättas och allt skulle bli så bra, det blev det inte. Det blev bara längre köer. För att inte tala om all smuts som blev kvar där städningen påsjukhusen las ut konkurrens. Jag förmodar att billigaste städföretaget fick det – och så fick massor av damm, skitiga toaletter, orengjorda handställ. Städarna hann ju inte, på det avtal som företaget gjort upp. När sjukhusen skötte både sin städning och sin sjukhusmat själva, då var det renstädat och maten god, vällagad och nyttig.
men guuud vad alla vet och kan mycket… nu gjorde Amanda på sitt vis och ni andra på ert alla gör ju det som känns rätt. Jag har en liten pojke som går på dagis och i början fick de inte vaccineras, men efter ett tag fick de då valde jag att vara ”egoist” han fick ingen spruta dels för att jag läste på en viss (vet inte hur de är med reklam) internetsida att hnr1 viruset har funnits sen ford var president han och många fler vaccinerades mot detta i USA. Men de var fler som skadades av vaccinet än som dog av viruset förlamningar och dödsfall. Ingen vet vad som händer i framtiden hur pass är detta vaccin testat? steriliteter cancer osv. det jag kommer skriva nu låter jätte jätte hemskt men jag menar inte alls det så drastiskt som de låter, ska man dö så kommer man att göra det i alla fall när ens tid är inne så hade jag dött av svininfluensan så hade jag gjort mitt på jorden.
”Utbrott av svininfluensa i USA 1976 – Den 5 februari 1976, insjuknade en soldat på Fort Dix i USA. Han avled dagen efter och fyra till fick föras till sjukhus. Två veckor senare meddelade myndigheterna att han avlidit av en ny variant av svininfluensa, subtyp H1N1″
Amanda,
Visst kan man vara nervös över ett nyfött barn. Det är väl naturligt.
Men frågan är var gränsen går? Nästa gång kvällstidningarna försöker sälja lösnummer med något skit, kommer du nonchalera det eller kommer du att bli rädd för ditt 1-åriga barn. Eller så småningom 2-åriga barn?
Saken är den att det finns tusen saker att potentiellt vara rädd för när man har fått barn. Och det blir bara fler och fler ju äldre de blir. Träd, diken, stenar, vägar, spår, våldtäktsmän, droger… ja listan växer exponentiellt med åldern. Därför tror jag att man gör både sina barn och sig själv en mycket stor tjänst om man försöker hålla sin rädsla i schack. Att man inte låter sitt liv styras av rädsla. Det kan aldrig leda till något gott.
Uppmärksam – ja.
Rädd – helst inte.
Visst ar det forstaeligt att en spadbarnsmamma ar angslig, men det innebar inte att det ar rationnellt. De flesta foraldrar aker ju bil eller vad som hellst med barnet, de bor vara medvetna om riskerna men handla rationnellt.
Tycker jag.
Ha en bra dag!
Jag var nojjig innan svinisen kom och nu så har jag börjat gilla en person mycket mindre. En person som är en viktig del i mitt barns liv. Allt för att hon var så trångsynt och rent ut sagt elak mot mig för att jag var rädd om min lilla nyfödda.
Det är ju inte över. Senast idag blev jag ikappsprungen på BVC av en barnmorska som påminde om att min dotter måste få spruta nummer 2 snart (hon fick den första i höstas). Visst, media har tröttnat, men folk är och blir fortfarande sjuka. Dessutom förväntas det ju bryta ut ordentligt nu i vår…
Läste på Calles blogg att hemma hos Alex får man röka vid middagsbordet. Jag hoppas att det inte är din Alex han menar för du skulle väl aldrig tillåta att någon röker inomhus när Charlie är hemma…så oansvarig kan väl ingen normal och frisk person vara.
Tycker absolut att du är hispig, för att inte tala om Alex. Men är det så man är så får man väl stå för det.
Tycker nog att det är värre att låta folk röka hemma. Snart börjar hon på dagis och då får charlie alla baciller som tänkas kan. Inte är hon då förtjänt av en mamma som går upp i limningen vid minsta nysning.
det är ju ennaturlig instinkt att man vill skydda sin nyfödda. vi undvek stora folksamlingar och sjuk personer när lillan var nyfödd.
trodde du skulle publicera en krönika i veckan? vad hände med det?
Jag hörde till kategorin som var mer rädd för vaccinet än för influensan
Men mina barn var ju inte nnyfödda i höstas heller, det hade kanske varit annorlunda isåfall. Men jag respekterade alla andra som sprng till vårdcentralen, alla har rätt att välja själv. Däremot blev jag irriterad på vårdpersonal som nästan satte andan i halsen för att jag inte ville ta sprutor, det fanns ju faktiskt sjukhus- personal som resonerade precis som jag.
Min Musse anlände i oktober och så fort han kommit ut ångrade jag bittert att jag inte tagit sprutan, då jag ju var gravid och därmed riskzonsklassad. Vi låste i princip in oss ända tills vaccinet släpptes fritt och då fick min pappa gå med Musse i parken medan jag väntade i evigheters evighet i en trång skolsal bland en massa andra vaccinsugna. Jag fick många glåpord för att jag tog vaccinet, någon sa exempelvis att det bara var bra om jag fick svinet eftersom jag då skulle föra över antikroppar till Musse genom mjölken – men va fan, jag och han satt ju ihop så han skulle ju så klart bli smittad i samma stund som jag blev det!
Nu så här i efterhand kan man ju vara hur stursk som helst i och med att inget hände, men att inget hände beror ju på att så många valde att vaccinera sig!
Nu är jag i stället rädd för att jag varit för renlig under vintern och inte låtit Musse få ta del av lite skit och därmed kommer att bli allergisk (såg på Efter Tio med Malou att det kunde inträffa…).
Alla mammor har instinkten att skydda sina barn men det tar sig olika uttryck. Min reaktion var att ta reda på lite fakta bakom skandalrubrikerna och inte gå bara drabbas av panik som så många gjorde. Jag vaccinerade varken mig eller min son (född i Maj) eftersom jag bedömde att riskerna med vaccinet var mycket större än riskerna att drabbas svårt av svininfluensan. Vi utsattes för en massiv mediakampanj på grund av att Sverige i onödan köpt in enorma mängder vaccin och det hade blivit skandal om de inte hade funnits folk som var villiga att vaccinera sig. För de som inte bara lästa Aftonbladet och Expressen så framkom det rätt tidigt att riskerna var överdrivna och att någon dabbat sig och köpt in för mycket vaccin. Så alla skyddar vi våra barn, men vi skyddar dem bäst genom att hålla huvudet kallt och tänka logiskt.
Fick barn 27 maj -09
Tvinga alla, släkt som vänner att vaccinera sig om de ville komma i närheten av min flicka…..Super nojjig
Fick själv en dotter i början av september och blev nästan osams med folk…
Jag ville inte ha besök alls, ALLA ville komma. Jag gick så långt att jag sa att den som inte är vaccinerad får inte komma. Folk tyckte säkert att jag var en idiot, men svinis på en nyfödd, nej tack.