”Min hustru äger den finaste klänningen. Hon har aldrig använt den. Hon säger att hon väntar på rätt tillfälle. Idag har hon på sig den. Idag är hennes begravning.”
Jag kommer inte ihåg var jag hörde de här orden första gången, men jag har alltid känt att det handlat om mig. Jag får sådan ångest när jag tänker på det där, för det är precis så jag kommer att sluta. Jag har några doftljus hemma. Fina, dyra doftljus som doftar himmelskt. Tror jag. Jag vet inte för att jag tänder dem aldrig. Jag hittar liksom aldrig riktigt rätt tillfälle.
Jag har också några fina underklädesset. Ni vet, EN trosa som hör ihop med EN behå. Jag tar ofta ur dem ur underklädeslådan, men sen när jag står där så tänker jag alltid samma sak. Jag ska ju bara ner på stan för en lunch, eller handla på Ica – det är ju ingen som kommer att se de här fina sakerna nu, det är bättre att jag tar på dem sen ikväll. Och det händer ju väldigt sällan, såklart.
Jag köpte en väldigt fin och dyr vit bomullsblus från Marc Jacobs för några veckor sedan. Jag var så nöjd med den tills jag upptäckte att den bara kunde tvättas med kemtvätt. Eftersom det rör sig om en vardagstop så är det otroligt svårt att hitta en tisdag som känns flott nog att smutsa ner den på eftersom jag sedan måste gå hela vägen till kemtvätten.
Ja, sådär håller jag på och listan är lång.
Och utgången för detta beteende är jag väl medveten om. Doftljusen kommer att förlora parfymen i stearinet när jag väl bestämt mig för att tända dem. Underkläderna kommer att jag växa ur på ett eller annat sätt och blusen får jag väl inte på mig förrän det är dags för min egen begravning.
En farmor till en vän till mig ägde en vinflaska som vara av den dyraste sorten. Den var värd flera tusentals kronor och hon hittade aldrig rätt tillfälle att dricka den. En dag kom hennes son hem för att steka lite pyttipanna till sin mor och frågade om de inte skulle dricka ett glas rödvin till. Han öppnade flaskan och de båda drack den helt omedvetna om att det var detta fina årgångsvin. Inte förrän tallrikarna var tomma med bara några ketchuprester kvar upptäckte de vad som hade hänt. Först blev hon bestört och ursinnig, men sen lugnade sonen henne och sa att de hade ju faktiskt haft en riktigt trevlig middag och pyttipanna är ju det godaste man kan äta, efter rysk kaviar. De skrattade och erkände båda att vinet inte ens varit särskilt gott. De öppnade en betydligt billigare flaska vin för att fira att de druckit den dyra flaskan. Farmorn var glad och märkligt nog lite lättad.
Den historien fick mig att tänka efter, den fick mig att ge mig själv ett nyårslöfte: Jag ska klä mig så fint jag kan varje dag, Slösa på alla fina saker i mitt hem och se varje stund som viktig för mitt välbefinnande. För att använda den mest slitna och töntigaste frasen i världshistorien: Carpe diem!
Har du barnprylar att sälja? Eller vill du fynda? Klicka här så kommer du till Loppi.se köp och säljsida.
43 kommentarer till detta inlägg
Jättebra och rolig krönika! Håller med om att man borde ta vara på varje dag och varje stund i sitt liv, istället för att gå och vänta på ”speciella tillfällen”. Tack för inspirationen!
Karolina
Men har du tänt ljusen:)?
Så sant! Jag fick nästan tårar i ögonen. Jag försöker alltid hitta de där tillfällena som verkar vardagliga och sedan göra om de till speciella med enkla ting som man unnar sig. Det har ibland blivit till en liten ”grej”, men kan vara det mest romantiska om man tillåter det. Lev idag! Imorgon kan det vara försent.
Det gör du rätt i, man måste leva livet mycket mera!
Charlie är så söt! Och Amanda, du är så sjukt snygg och du verkar så trevlig dessutom
Way to go girl!
Ja, man ska ta tillvara på stunden. Bebisar, om inte förr, lär en det på ett alldeles eget, vemodigt sätt.
Men några kommentarer, en vit bommullstop borde kunna tvättas i maskin. Den är nog bara ”disclaimad” och undermärkt. Ta den i en tvättpåse och kör fintvätt ska du se att det går bra.
Det verkar ju gå bra för din sambo, så han kan säkert få rum med några nya doftljus när räkningarna och Haitipengarna är betalda.
När du begravs kommer de att sätta på dig det käraste du har, inte det finaste.
Fantastisk krönika! Det ska jag ta med mig vidare. Ikväll, en vanlig måndag, ska jag tända mina dyra doftljus.
Haha! Precis så är det. Det är verkligen typiskt. Jag tror at jag ska hänga med på ditt nyårslöfte och börja använda alla fina saker som ligger inne i gömmorna. Carpe diem!
Carpe diem – seize the day.
Ja, så är det verkligen. Vi har precis fått hem en ny soffa och jag vågar knappt sitta i den av rädsla att jag ska fläcka ner den.
Fan vad bra du skriver! Du sätter verkligen ord på ett beteende som finns hos oss alla idag… Nä, fan vad jag ska slösa idag!!!
Ha det gött
”Live everyday like it’s golden”, som Susanne Ljung sade i sitt sommarprogram
Hej! Jag har flera Marc jacobs plagg märkta med kemtvätt som jag brukar tvätta i 30°, trots att de är i ull eller fin bomull, de håller för det, bara en försäkring från deras sida att inte våga lova att de gör det.
Så våga använd och tvätta, en av mina favoritvardagstoppar från Marc har jag hållt på så med i flera år, ser som ny ut!
Är inte det tråkigt? Att ödsla sin tid på de där dumheterna? Medan din man tjänar pengar? Känn dig fin om det är viktigt för dig, men herregud, välbefinnande handlar om lite mer än årgångsviner, snygga toppar, läckra etc. Ibland är man bara inte på humör för de där dyrgriparna. Och man kan känna sig fin ändå. För att man jobbat bra, för att man ställt upp på någon annan, eller bara för att man har haft hur kul som som helst på festen, träningen, med jycken eller barnen. Det handlar om självkänsla och en lagom inställning till lyx. Lyx är superkul ibland, men det har en tendens att sluta i tomhet.
Vad härligt du skriver!! Bara för det ska jag ta ett dyrt glas rött till kvällens middag som består av en enkel pasta!
Läser Alex blogg och blev därför hitlänkad. Du är verkligen bra på att uttrycka dig och jag vill gärna läsa mer!! Du verkar ha en så härligt varm familj tillsammans med Alex och Charlie. Ni känns äkta. Jag önskar er all lycka! Sen är du fantastiskt vacker också!
Skriv vidare!
Kram!
Åh vad jag känner igen mig, min dotter är sex månader och varje gång jag skall klä henne tänker jag, ”nej inte den som är så fin den spar vi till ett särskilt tillfälle”. Vilket innebär att hon oftast har de kläder jag tycker är tråkigast och hennes fina kläder blir nästan oanvända.
Jag är samma lika. Och listan kan göras lång.
När jag var liten: Klistermärken som aldrig klistrades upp därför att de var finast på sin ursprungliga klisterlapp. Sminkdockan som aldrig sminkades därför att den aldrig skulle bli lika fin igen. Barbiedockorna som faktiskt fick behålla sitt långa hår istället för att klippa av det, så som alla kompisar gjorde.
I vuxen ålder: Tygrosbrosch inköpt i NYC, bara för fin för att användas. Doftljusen – en klassiker. Och tyget som aldrig blir sytt för jag kanske kommer på en bättre idé med det sedan – vill ju inte klippa sönder. Puh!
Fast jag blir bättre och bättre. Blir mer en doer istället för en thinker, mer en user istället för en saver. Att bli mamma hjälper till, visst då?
Amanda, du kan säkert tvätta tröjan i 30 grader hemma, eller handtvätta den, det tar inte många minuter. Så gör iallafall jag, och det brukar gå finfint.
Tänd dina doftljus och önska dig nya.
Kram!
Mycket bra krönika! Tänk om fler människor kunde vakna upp och inse hur otroligt värdefullt livet är, och att meningen med livet är att njuta.
jag fick också nån sån där knäpp i början av förra året och slängde alla mina jeans för att jag inte tyckte de var tillräckligt piffiga! jag vill gå klädd i fina klänningar eller kjolar varje dag! nu ångrar jag mig, känns så surt att få snor, bajs, dregel och lera på sina fina kläder som man sedan inte hinner tvätta! (jobbar som nanny)
Det är så talande på nåt sätt när man kommer hem till folk med dammiga doftljus,lite deppigt. Man inser att detta är en människa som inte riktigt vill unna sig nåt utan att det ska va en särskild anledning. Jag var lika dan men är nu precis tvärtemot. Livet är för kort. Tex så fick jag på min födelsedag för några år sen ett jättefint bestickset som jag önskat mig. Ett sånt där snordyrt som ligger förpackat fint i en kartong med sammet. Jag vräkte direkt ner det i besticklådan och slängde asken. Fick då kommentaren av en äldre släkting att det kanske bara ska användas vid finare tillställningar? Nähä då, jag och min familj slabbar runt med det och det fina porslinet dagligen och vet du vad, jag tycker fortfarande att det känns lyxigt att äta med det varje dag. Tänd dina doftljus och njut.
Hej Amanda. Jag undrar om ni behöver någon barnflicka till Charlie? Förstår att ni är överbeskyddade vilket är helt rätt så därför kanske ni vill vänta med att skaffa någon barnflicka? Jag skulle mer än gärna vilja ställa upp! Funderade på att hälsa på Alex ( i hans affär dårå…) en dag och fråga, men jag vet riktigt inte hur ni skulle se på den saken så därför frågar jag dig via kommenteras fältet. Hoppas jag får svar.Kram/ Mika
Vilken underbar kronika! Instammer helt. Visst invantar jag tillfallen da vissa saker ska anvandas men som sedan aldrig sker. Doftljusen ar en klassiker, likadant med underkladerna. Nar jag var liten brukade mamma kopa vissa godsaker att fylla kylskapet med, t ex chokladtoppar. Men forst var de tvungna att ligga i kylskapet nagra dagar sa att vi skulle titta pa dem innan de fick atas… hur lustigt ar inte det?
Hej Amanda!
Vi sågs på tågstationen i Karlstad en gång.
Vilken fin krönika! Jag känner verkligen igen mig, så skönt att man inte är ensam.
Jag skriver också krönikor ibland. http://www.karinskronika.blogspot.com
Lycka till med ditt skrivande!
/Karin
precis sådär e d ju, men nu ska d nog bli bättring här i vårt hus också!
bra skrivet å välkommen till bloggvärlden. det är roligt att äntligen få läsa dina tankar efter att ha följt alex så länge. lycka till! kram
Åh, så sant. Sparar också på doftljus som jag aldrig tänder. Det är förstås dårskap att inte tycka att varje ögonblick är viktigt. Hela livet är ju en direktsändning. Tack för väldigt fint skriven text.
Jag tycker att det är sjukt att köpa en svindyr top och inte titta på tvättrådet först. Det gör jag alltid med alla kläder iofs men speciellt om de är av den dyrare sorten, man måste ju kunna se om det är värt att köpa den jämfört med hur mycket man kan använda den. Fast du kanske inte har det problemet förståss…
Och där slog du huvudet av spiken!
Precis så där är det..
Och DEN som jag fick av DEN då och då…den måste jag ju spara. Och så står det något (doftljus tex) långt in i skåpet och blir aldrig använt.
Och grejen är att man aldrig tänker på att man gör så där. Så TACK Amanda för att du påminner mig…om att livet ska levas…med doftljus, fina kläder och gott vin
Jättekul också att läsa en krönika av dig. JAg läser ju mest Alex grejer annars
…SÅ tack igen!
MEN, det är ju DET som är vardagslyx! Ena kvällen tänder man ett svindyrt doftljus eller en rökelse, så att det luktar lyx i hela hemmet. Nästa gång har man på sig de där underkläderna och bara längtar efter att få komma hem och visa upp dem.. Eller köper det där vinet och tar varsitt glas till middagen en vardagskväll, bara för att unna sig.. Ibland känns det som vardagslyx att sambon har lagt dottern innan jag kommer hem från jobbet!
Jag undrar bara om du tycker att du är coolare än alla andra som andvänder frasen carpe diem för att du ”vet” att den är töntig. Varför kan du inte bara stå för carpe diem om det är det du vill förmedla?
För min del är det extremt töntigt att gör som du gjorde.
På temat, ”För att andvända en klyscha..” är den största klyschan som finns enligt mig.
Oj så rätt du har! Väl skrivet indeed. Jag fick mig en tankeställare. Det gäller inte bara saker som vi tycker är för fina att använda, det gäller även alla saker vi inte GÖR och alla projekt vi inte förverkligar för att vi går omkring och väntar på rätt tillfälle.
Bra och framför allt tänkvärt ändå, trots den lättsamma ytan. Man tror aldrig att man är tillräckligt fin eller speciell för saker man råkar äga. Jag ska kommentera det här i min egen blogg. I morgon.
jag gråter. det här kan ha varit det värsta (och bästa!) örfil jag nångonsin fått. tack
MIKA som vill vara barnflicka, maila mig på amanda@loppi.se
MIKA som vill vara barnflicka, maila mig på amanda@loppi.se
Du har så rätt! Vi är nog många som sparar och sparar till det är för sent….
Jättebra krönika! Jag såg en artikel om överdosering av antioxidanter och tänkte osökt på det Alex hade skrivit i sin blogg om din ”lilla” blåbärsnojja och tänkte att du kanske skulle läsa den.
Och här kommer länken, minnet är på topp men det är ju så när man är småbarnsförälder…
http://www.expressen.se/halsa/1.1862576/farligt-att-overdosera-antioxidanter
Jag läste något liknande om en flaska champagne som också sparades i väntan på det perfekta tillfället. När de väl öppnade den var det långt ifrån den fina champagnen i flaskan – luften hade kommit åt och det var bara sörja.
Njut av det du har och spara aldrig för länge, för varje dag som går gör att det känns ännu mer speciellt och svårt att använda det.
Åh vad bra du skriver!
När mina tre döttrar var smâ var jag ofta uppe lite för länge pâ kvällarna för att stryka deras ”smock” klänningar. De flesta är nu slitna, fulla med fläckar som aldrig gâr bort och passar inte ens till att väva trasmattor, men mina skâp är fulla av foton av tre prinsessor jag kan titta pâ nu när de har blivit läskiga (?!) tonâringar!!
så sant som det är skrivet! Du skriver jättebra! Ha det fint med din familj! Lycka till!
En trackback
[...] http://loppi.se/jag-ska-kla-mig-fin-varje-dag [...]