Jag satt hos frisören och skulle klippa av mig håret. Jag har alltid haft långt hår och nu skulle det bli en kort page. Frisören sa att det skulle passa mig perfekt. Hon kunde se det framför sig, sa hon – “det kommer verkligen att bli snyggt!” Jag trodde henne inte. Jag var helt säker på att det skulle se hemskt ut och all den där osäkerheten jag kände inför min nya frisyr berodde på en kille som heter Tobbe.

Läs vidare »

Jag har aldrig känt mig så smal som jag gjorde några dagar efter jag hade fött Charlie. Jag hade kunnat dra på mig vilket fodral som helst och gått på fest, så slank trodde jag att jag var.

Vi bodde på hotell dessa dagar och åt middag i restaurangen på kvällarna. Jag hade bara packat med mig kläder som jag bar innan jag blev gravid och var så lycklig över att jag återigen kunde använda min gamla garderob. Bebisen var ju född och magen borta – trodde jag. Jag kände mig fjäderlätt och snärt. Jag valde bland toppar och klänningar och bestämde mig till slut för en grå, supertajt trikåklänning. I spegeln såg jag Cameron Diaz. Men egentligen såg jag ut som mig själv när jag var gravid i sjunde månaden. Men tänk bort charmig gravidmage och addera fläbb.

Läs vidare »

Ikväll kommer några vänner över på middag. Jag serverar ofta förrätten till drinken.

Det är så mycket trevligare att äta den i soffan så fördrinken blir längre. Och som värdinna måste du inte stå i köket under drinken för att laga förrätten utan du kan faktiskt vara med. Det är viktigt att planera menyn så att du kan laga så mycket som möjligt innan gästerna kommer. Ikväll serverar jag stekta päron på rucolabädd med mögelost och chevre och till det dricker vi Pimm’s och Dry Martinis. Läs vidare »

Läs intervju med Loppis nya krönikör Amanda Widell här!

“Jag tror nog att hon fortfarande lever, ska du verkligen gå in en gång till”, frågade en av gästerna lite hånfullt när jag ursäktade mig ännu en gång från middagen. Jag kände mig så dum. Jag skulle ju sitta där avslappnat och smutta på mitt glas rödvin och prata med mina vänner som jag inte sett på så länge. Det var ju planen. Men nu kunde jag inte ens delta i ett samtal och ännu mindre njuta av mat och vin. Det enda jag tänkte på var: hur mår Charlie?

Så jag gick in till Charlie i sovrummet för tjugonde gången denna kväll och lade örat vid hennes mun för att se om hon andades. Det mesta tydde på det, men det kunde också vara bra att studera bröstkorgen ett tag för att verkligen försäkra sig om att andningen var jämn. Jag gick ut men vände i dörröppningen med hög puls. Herregud, jag glömde att kontrollera om hon är för varm eller kall.

Läs vidare »