Augusti 2009. Nyheter om svininfluensan har tapetserat löpsedlarna tio dagar i rad. Dagen innan hade den första svensken dött i sjukdomen. Jag satt i en bil på väg in till Vårdscentralen. Alex satt i telefonkö till sjukvårdsupplysningen och hade gjort det den senaste kvarten. Det var många som ringde denna måndagsmorgon.
- Älskling, vad ska jag säga när jag kommer fram?
- Säg att jag har allt det där dom skriver om. Halsont, andningssvårigheter, feber, huvudvärk – allt!
- Men älskling, har du verkligen andningsvårigheter?
- Nej, inte nu, men det kan komma när som helst och annars kanske dom säger att vi inte ska åka in och jag vill veta om jag har Svinis!!!!!! Läs vidare
Jag gick en promenad med en vän till mig häromdagen och hon berättade om sin trettioårskris. Hon kände sig ledsen och vilsen, hon kände plötsligt att alla beslut som gäller resten av livet måste tas nu nu nu! Men, sa hon, det märkliga är att i allt det här jobbiga så gör jag om hela mitt hem. Jag tänker så mycket på mattor, kökslampor och köksbord att jag inte känner igen mig själv. Och jag mår ganska bra när jag gör det. Jag tyckte att det var lustigt eftersom jag kände igen mig i det där. För ett tag sedan hade jag också en kris. 
Jag tycker mycket om traditioner. Små som stora spelar ingen roll men det känns som om jag inte kan se fram emot något som jag inte vet vad det är. När jag träffade Alex upptäckte vi ganska snart att vi var väldigt lika när det gällde det här och då blev det på något sätt dubbelt upp. Låt mig berätta lite om två dagar som är fyllda av små traditioner och ser precis likadana ut varje vecka. Vi kallar det fredagsmys och lördagsdagsmys. 
När jag blev gravid hade jag en del funderingar kring det här med vad mitt nya liv som mamma skulle innebära. Jag tänkte inte så mycket på alla de saker jag skulle göra utan mer på de saker jag aldrig mer kunde göra. ALDRIG MER KAN GÖRA, ni förstår att de orden är skrämmande. Jag hakade upp mig på att jag aldrig nånsin mer kunde dra till New York helt spontant en helg. Bestämma sig dagen innan, ringa upp sin bästa tjejkompis och övertala henne för att några timmar senare sitta fnittriga i taxin till Arlanda och veta att man skulle ta ett lån på kreditkortet som man aldrig skulle kunna betala tillbaka. Men ändå, så vilt och så härligt.
”Min hustru äger den finaste klänningen. Hon har aldrig använt den. Hon säger att hon väntar på rätt tillfälle. Idag har hon på sig den. Idag är hennes begravning.”
Vi är så sjukt stolta över att ha Amanda Widell här hos oss på Loppi.se. En gång i veckan dyker hon upp med krönikor eller recept.
