Jaha. Sonen har fått kräksjuka. I will spare you all the details… nu sitter jag här och håller tummarna för att jag inte ska smittas också. Rufus har knappt varit sjuk i sitt tvååriga lilla liv, jag känner mig plötsligt som en novis som irrar runt. Torka, klappa och badda. Båda är helt slut på morgonen. Hunden gick demonstrativt och la sig under sängen i gästrummet. Har såklart tokmycket möten inbokade. Tittar på mannen - här ska det minsann övas i vad man populärt kallar det s.k ”livspusslet”! Jag får f.m, han tar e.m och min mamma tar hunden. Hinner med möte med Barnsjukhuset Martina - omdebatterat, kritiserat – och svinbra – om du frågar mig. Hur coolt är det inte att Martina var 27 år när hon drog i gång ett helt barnsjukhus? Hon jobbar kvar som sjuksköterska men håller låg profil utåt vilket nästan gör henne ännu coolare. Läs vidare
Mullebloggen – Tofflor i skogen
Ibland händer det faktiskt att knyttefröken ägnar sig åt naturupplevelser på egen hand mellan träffarna med Friluftsfrämjandet. Taggade sedan länge åkte vi en ledig dag till våra vänner i Veberöd. Inte långt från deras hus finns en helt underbar dal full med körsbärsträd. Mitt i värsta blomningen hade vi bestämt att träffas. Sagt och gjort, efter skolbesöket för sexåringen bar det av. Barnen och jag klädda ordentligt, solsken på himlen och glada barn. Hämtade upp vännerna och körde vidare den sista biten. Ur bilen med all packning, inte lika välplanerad som vanligt, och mot en bra fikaplats. Då ser jag vad jag har på fötterna: Foppatofflor! Barnen har gummistövlar vilket var ett betydligt smartare drag. Jag lyckas ta mig ganska torrskodd till fikaplatsen och barnen får en härlig dag i naturen. De brydde sig inte om vackra blommor utan fångade grodor med sina kompisar.
Hälsningar
Linda
Mullebloggen – Knytten spårar vidare
Barnen droppade in från spåret och det blev lite väntetid innan alla var tillbaka. Sedan tittade vi efter vad barnen hade hittat längs spåret och sedan lade vi ut allt på en vit filt, noga sorterat i högar. Sedan lekte vi Burr tillsammans. Burr går ut på att deltagarna sitter i en ring kring ett antal föremål. Jag lägger dem på något vitt för att de ska synas extra bra. Vi berättar noga vad allt heter. Sedan går ett barn bort, kanske tillsammans med sin förälder, och så bestämmer ett barn vilken sak som ska vara burr-sak. När det är klart kommer barnet tillbaka och frågar så: ”Är det (exempelvis) stenarna?” och resten svarar ”nej” om det inte är det eller ”BURR” om det är rätt. Barnet måste säga vad föremålet är för något, annars kan de andra inte svara. Med knyttebarnen benämner vi föremålen väldigt enkelt, så som sten, pinne eller mossa, medan äldre barn kan göra det mer avancerat genom att säga arten på blomman. Den som gissade får välja burrsak i nästa omgång när ett annat barn gått ifrån.
Efter leken grillade vi korv! Några hade glömt att vi skulle grilla, men tillsammans hade vi korv och bröd så det räckte till alla! Det är alldeles speciellt att grilla med små barn i skogen. De tycker det är så mysigt och det gör deras föräldrar med! Efter maten släckte vi elden med kafferester, saft och vatten. Vi lekte ”Masken kryper i sitt land” och sedan delade jag ut märken och kåsor till tappra deltagare. Det skålades till och med i de nya kåsoran. I slutet kom en av de yngsta pojkarna och tackade för det roliga spåret. De är så söta mina knyttebarn. Det är lite sorgligt i slutet av varje vårtermin när de stora barnen slutar för att fortsätta på Mulle. Vissa har jag träffat nästan varannan helg i två år. Men jag vet att de kommer att klara mulletiden fint! Och så träffas vi på parkeringen till hösten eftersom vi har träffar samma söndagar.
Hälsningar
Linda
Mullebloggen – Knytten spårar
Efter en hektisk morgon där alla barn skulle till olika platser var vi äntligen på väg. Fördelen med att barnen skulle på olika platser och vi bara har en bil var att jag och knyttebarnet skulle bli avsläppta först och därmed få gott om tid på oss att förbereda en fin eld att grilla på och sätta upp ett aktivitetsspår. Läs vidare
Mullebloggen – Lyckat strövtåg
Godmorgon!
Kvart i fem vaknade de första killarna. Direkt upp ur sovsäckarna och ut. Duns på mina vader. AJ! Efter en stund kom de in och vilade ett tag, men kvart i sex var de ute igen, denna gång tillsammans med en ledare. De började elda och lekte fram tills tjejerna vaknade vid åtta. Barnen packade noga, utan tillsägelse, ihop sina sovsäckar och liggunderlag. Imponerande! Barnen försökte sedan övertala oss ledare om att vi kunde åtminstone stanna en natt till. Charmtroll!
Mullebloggen – Övernattning
Hej!
Vilken övernattning vi hade! På parkeringsplatsen fick föräldrar och barn en genomgång av programmet i korta drag och sedan var det dags att säga hejdå. Föräldrarna verkade mycket oroligare än barnen. Sedan vandrade vi iväg med all packning, tältkåta och en säck reservved. Första platsen vi hittade lutade lite för mycket så vi fick traska vidare. Ganska snart hittade vi en bättre plats med en påbörjad eldstad. Toppen! Läs vidare
Mullebloggen – Nya ledare utbildas (4)
Hej!
Att vara kursledare tar på krafterna, men det ger alltid väldigt mycket tillbaka! Helgens kursdeltagare var ganska få till antalet, men den lilla gruppen gjorde att ingen kunde gömma sig eller sticka ut för mycket. Alla var aktiva i alla övningar och diskussioner och allt flöt på bra trots att en kursledare var sjuk. Läs vidare
Mullebloggen – Knyttebarnen
Dagen började hektiskt som så många andra dagar när alla barn ska iväg på olika aktiviteter. Sambon och näst äldsta dottern packade för en heldag i Haväng på Österlen. Vadningsövningar inför sommarens fjällresa stod på schemat. Näst yngsta dottern tog med sig mormor och morfar till Falsterbo för att besöka fågelstationen med Mullegruppen. Tur att vi har mormor och morfar på så nära håll (någon kilometer) och att de gärna ställer upp på sådana aktiviteter. I bilen fick två mullekompisar följa med!
Kvar i huset fanns snart bara en sovande storasyster, en mellansyster som var redo för fotbollsmatch och knyttebarnet. Snabbt ner med det sista i väskorna, igång med diskmaskinen och så upp på cyklarna! Först till fotbollsplanen för avlämning samt smörjning av kedjan. Nu var det 45 minuter kvar till Knytte börjar, och jag borde hinna! Trampade som en galning och anlände ungefär 20 minuter innan vi skulle börja. Det tillhör inte vanligheterna…
Knyttebarn med föräldrar samlades utanför ett privat hjorthägn med ett vildsvinshägn inuti. Sist jag var hit vimlade det av vildsvin, men idag var det bara tre. Vid första besöket såg vi bara en stor sugga så vi klättrade upp på ”berget” och fikade. På vägen hittade ett av barnen en död fågel, Vi tittade på den, vände på den och pratade lite om döda djur. Min dotter, två år, övertygade de andra barnen att fågeln minsann är död och sover.
Under fikapausen såg vi både dov- och kronhjort som cirkulerade runt fikaplatsen. Spännande! Ännu roligare var två ekorrar som hoppade mellan träden en bit bort. En kille visade stolt att han hade minsann samma sorts kex som jag har! Ja, det är bara ekologiska Mariekex som gäller numera. Man påverkar mer än man tror som ledare… När barnen ätit upp klättrade de i träd och jakttorn och sedan lekte vi en lek, ”Kom alla mina knyttebarn”. På väg tillbaka till bilar och cyklar tittade vi till vildsvinen en sista gång. Nu hade två fjolårskultingar tittat fram! Toppen! Vi pratade lite om vad vildsvinen gillar att göra och vad de äter. Därpå följde avslutningssången och avsked. Idag hade vi inte så många planerade aktiviteter utan fokuserade på att titta på vildsvinen och den annorlunda platsen vi var på.
Sedan var det bara att cykla hem igen. Lillasyster fick sitta i barnsadeln med sin ryggsäck därbak inklämd bakom min ryggsäck och med den obligatoriska hinken i handen. Det går om man vill! Jag hittade en ännu snabbare väg hem, alltid trevligt. Hemma väntade en glad tjej vars lag hade vunnit seriepremiären. Heja Svedala IF F9!
Ikväll väntar kursplanering tillsammans med mina tre kursledarkollegor och kokerskan. Alltid trevligt och alltid god kaka!
Hälsningar,
Linda
Mullebloggen – Lindholmens borgruin (2)
Hej!
Det var ett gäng förväntansfulla och glada barn som väntade vid parkeringen vid Lindholmens borgruin. Alla var klädda i gummistövlar och utrustade med håvar och stora hinkar, redo att fånga vad helst Segeå bjöd på. Dagen till ära hade vi en ny kille på besök som ville prova på strövarna.
Jag trodde att han var kompis till något av barnen eftersom han genast var med i gruppen, men det visade sig att han inte kände någon. När alla var komna samlade vi ihop allt som skulle med, håvar, hinkar, såg och yxa och vandrade över hagen bort till kullen där en av Skånes viktigaste borgar låg för över 600 år sedan. Här höll Drottning Margaretha Albrecht av Mecklenburg och hans son fången i sju år. Idag finns vara några enstaka stenar och vallgraven kvar som minne av storhetstiden. En av killarna lagade varm choklad till de andra barnen och sedan fikade vi på läsidan med utsikt över Börringesjön. Många av barnen hade aldrig varit här, trots att det bara ligger några kilometer från Svedala. En viktig uppgift för strövarledaren är att ta med barnen till kulturhistoriska platser i närmiljön, eller längre bort.
Vi börjar nästan alltid med en fikapaus för att alla barnen ska vara på samma nivå, det vill säga lika mätta. Mätta barn är oftast glada barn som är mer sugna på nya äventyr. Efter fikat fortsatte de flesta barnen att håva. Några barn gjorde mindre arkeolologiska utgrävningar och några barn lekte med vattnet. Vi hittade tre grodor, lite larver och en trollsländepuppa. Jag och två barn såg en trollslända träffa världen för första gången! På Strövarna ger vi barnen tid för fri lek för att de ska få lov att bara vara och det uppskattar dem!
Strax efter fikat börjar vi alltid göra i ordning en eld som vi kan grilla över innan vi går hem. Vi ledare ser till att det är olika barn som hjälper till, att både killar och tjejer lagar choklad och tänder elden. I lågstadieåldern är det viktigt för barnen att få göra saker ihop med en kompis så vi försöker i möjligaste mån låta barnen utföra sysslorna tillsammans. Barnen tycker att grillning är en av dagens höjdpunkter för då måste de tälja till en grillpinne. Alla barnen gillar att tälja och vi ledare har sett till att barnen har en bra kniv så att det är roligt att tälja. En bra strövarkniv är vass och har en dubbel parerstång så att handen inte slinter ner på knivbladet. En av killarna täljde till en pinne så att han kunde grilla sex korvbitar samtidigt. Runt lägerelden diskuterade vi vad vi skulle laga för mat på den stundande, första övernattningen med gruppen. Både makaroner med korv och köttbullar röstades bort till förmån får tacos. Vi ledare tyckte det var ett bra val för då måste alla barnen hjälpas åt med matlagningen och det skapar gemenskap!
När elden var släckt och alla väskor packade började vandringen tillbaka till föräldrarna. På vägen över ruinen berättade jag lite för barnen om borgen och Drottning Margarethas trädgård. På parkeringen upplyste vi föräldrarna om vilken utrustning barnen behöver inför övernattningen. Gruppens nye medlem meddelade sin mamma direkt att han minsann skulle följa med på övernattningen! Han gillade tydligen Strövarna. Roligt och något för en ledare att leva på tills nästa träff!
Hälsningar
Linda
Mullebloggen – välkommen hit!
Välkomna till min nya blogg! Här kommer jag att berätta om vad som rör sig i huvudet på en ledare i Friluftsfrämjandet och, naturligtvis, desto mer om vad som händer på våra äventyr i skogen! Mitt namn är Linda Andersson och jag bor tillsammans med min sambo och våra flickor i Svedala, strax öster om Malmö. Jag är sedan lågstadiet medlem i Friluftsfrämjandet och sedan många år tillbaka även ledare. Jag har varit ledare inom de flesta barnverksamheter, med undantag för Skogsmulle. Sedan vår näst äldsta dotter började på Skogsknytte har jag varit knytteledare. Läs vidare
Nyfiken på Friluftsfrämjandet, Mulle och Linda Andersson
Friluftsfrämjandet har nog de flesta hört talas om. Och Skogsmulle så klart – en klassisk företeelse som man minns från barndomen. Men visst finns det lite kunskapsluckor.
Linda Andersson och bor i Svedala i Skåne och är en driven medlem i Friluftsfrämjandet. Hon är 33 år och jobbar som controller, men på fritiden är hon knytte- och strövarledare. Tillsammans med sin sambo som är lufsarledare har hon fem döttrar som alla är med i Friluftsfrämjandet, den yngsta har precis avslutat sitt första Knytteår och de två äldsta går sista året på Lufsarna. Vi bad Linda berätta om Friluftsfrämjandet för barn och vuxna. Läs vidare
Veckans Loppis – Victoria Danielsson
– Victoria Danielsson, bor på Lidingö med min man Ricard, och mina barn Alexander 5 år och Ludvig 4 år. Jag arbetar som säljchef på Cultural Care Au Pair.
Vad köpte du på Loppi.se?
– Jag har köpt kaplastavar, skidhjälm, pjäxor och en cykel till Ludvig när han fyllde 4 år.
Hur funkade det för dig? Är du nöjd?
– Det var jättesmidigt att handla och jag är jättenöjd med de saker jag köpte.
Hur hittade du till sajten?
- Jag hörde talas om den via vänner.
Varför skulle du rekommendera andra att använda Loppi.se?
– Det finns många anledningar att använda loppi.se men inte några att INTE använda siten. Jag kollar alltid på Loppi först om jag ska köpa begnagnat och via facebooksidan för jag dessutom tips om annat intressant! I love Loppi!
Veckans Loppis – Linda Ekström
– Jag heter Linda och är 30 år. Jag är civilekonom och arbetar som controller på Uppsala kommun. Är gift med mitt livs stora kärlek Claes som jag hittade i festivalleran på Dalarocken för snart 14 år sedan. Tillsammans har vi två underbart vilda döttrar, Eira 4,5 år och Liv 1 år. Vi bor i en liten trea i Uppsala, det är trångt men vi bor hellre billigt och får tid att rå om varandra (jag arbetar 50% och min man 20%).
Vad sålde du på Loppi.se?
– På Loppi har jag sålt både begagnade barnkläder och oanvända kläder och skor som jag köpt i fel storlek till barnen.
Hur funkade det för dig? Är du nöjd?
– Det har fungerat jättebra, tjejerna som handlat av mig har återkommit med tack-mail när paketen landat och det känns ju toppen med nöjda köpare!
Hur hittade du till sajten?
– Jag hittade Loppi.se genom en liten kommentar i tidningen Mama när sajten var nystartad och har följt den med intresse sedan dess.
Varför skulle du rekommendera andra att använda Loppi.se?
– Loppi.se ska man använda för att rensa ut hemma, tjäna pengar på det man inte behöver längre, göra fynd bland andras avlagda grejer och på så vis spara lite på vår natur. Att en del av vinsten går till välgörande ändamål är ett extra skäl att välja just Loppi.se!
Veckans Loppifamilj – Agnes Lau Edberg
Hej Agnes, vem är du, var bor du?
– Jag heter Agnes och fyller snart 23 år. Bor i Kosta, mitt i Glasriket, tillsammans med sambon Simon 31 år, sonen Liam 15 månader och vovven Diesel 4 år. Är efter en härlig mammaledighet ute på marknaden igen och letar efter drömjobbet. Älskar fotografering och att blogga! I min blogg Agnes skriver jag mest om Liam och hans hyss i både text och bild men bjuder även på tävlingar, tips om barnprodukter och annat smått och gott!
Nytt eller begagnat, vad köper du helst?
– Helst nytt. Jag är en riktig Svensson och åker mer än gärna till Ikea. Det känns som det billigaste alternativet, speciellt när man ska bli förälder och inköpslistan är skrämmande lång. Men visst finns det en del begagnat här hemma också, oftast saker vi bytt med någon i vår närhet men också en del fynd från köp- och säljmarknader på nätet.
Veckans Loppifamilj – Kajsa Flodin
Veckans Loppifamilj är Kajsa Flodin, 29 år. Hon är journalist med anställning på TV4, frilans, bloggar som Fotballfrue, snart mamma till tre barn och . Efter att ha varit nomader i Norden under flera år – flyttar de nu in i ett nybyggt radhus i Enskede. Familjen består av Petter Furuseth 31 (spelar i Hammarby), Tea Lovis 2 år, Truls 1 år och lille Toste i magen som tittar ut i juli.
Nytt eller begagnat, vad köper du helst?
– Jag älskar begagnat. Och sätter mina kort på bra design och gediget hantverk. Det håller ju så mycket längre. Och som småbarnsförälder är det skönt att slippa behöva göra den första repan på något splitternytt och skitdyrt… bättre då att någon annan redan har gjort det. Patina och vackert åldrande livar upp och rockar till ett hem.









