Fyndigheterna har flyttat till Loppis nya bloggplattform!
Här
http://blogg.loppi.se/fyndigheterna/
finns vi nu!
(Det är än så länge lite teknikstrul så alla inlägg och bilder fungerar inte fläckfritt men i sinom tid så!)
Tidsbrist
Hemmafix? Pysselprojekt? Not so much just nu. Inte alls snarare. Det enda fix som förekommer handlar om klädlagande – på sin höjd. Tråkigt är det förstås, men tiden – och orken – till sånt kommer åter så småningom hoppas jag. Då tänker jag mej ett fräsigt lapptäcke till en efterlängtad kusin, en mjukiskanin till Sonja, en ommålad kökspall och ett finfixat fotoalbum. Jag längtar.
Tidstjuvarna. Ja, hon längst till vänster är förstås inte så krävande, men de andra två – herreminje.
This too shall pass
Ja, nu är de alltså två, döttrarna Thelin. En stor – som plötsligt blev jättestor – och så en pytteliten – som inte är så liten längre. Två månader på dagen i dag, och växer så det knakar gör hon. Den här gången kan jag till viss del skriva under på det där alla envisas säga om att ”det går så fort” – för de här månaderna har gått blixtsnabbt. Tyvärr kan jag också skriva under på det där alla säger om att ett barn är jobbigt men två många många gånger jobbigare. Hjälp! Händerna räcker ju bara inte till! Inte tiden, tålamodet och sömnen heller. ”Good enough parent” och ”this too shall pass” är två gångbara mantran i den vuxna delen av hushållet just nu. ”Barn är glädje” känns liiiite mer fjärran, tyvärr. Men – som sagt – ”this too shall pass”.
Tomten ja
Alltså det här med tomten. Vi är inte mycket för att invagga våra kids i (van)föreställningen att det på riktigt finns en tomte som kommer med julklappar till alla barn en gång om året. Samtidigt pratas det om tomten på dagis och i böcker vi läser och visst har även vi en och annan gång sagt att ”det får du önska dej av tomten” när det är hon nåt vill ha.
När det väl blev julafton dök tomten såklart upp, med säckar med julklappar. Doris gjorde stora ögon, var inte rädd, men ville inte gå fram och hälsa. Men hur det var så bestämde vi oss för att avslöja hur det låg till, att det faktiskt var morbror Peter som var utklädd till tomte. Och nu är förvirringen total. ”Varför är Peter tomten?” har hon frågat säkert 40 gånger sen julafton. Att han bara dyker upp en gång om året och att det är rätt långt kvar till nästa gång har inte heller gått fram. ”Jag vill ha det, jag önskar mej det i julklapp så får jag det i morgon”, säger hon med en treårings glasklara logik när hon hittat nåt hon vill ha men inte får alldeles på direkten.
Tomten alltså. Ibland tänker jag att det nog hade varit väl så bra utan honom.
God jul!
Så var den redan slut, årets jul. Fin var den, om än ytterst grön. Fast vi firade i min systers superstylish hem, och det var så mysigt pyntat att avsaknaden av snö inte spelade så stor roll. Fast finaste pyntet var förstås mänskligt – kolla bara!
Mina praliner.
Att få en klon
Det började bra. Hon sov! I bilen, i vagnen, och utan skrik. Sen blev hon fem veckor. Och nyfiken som skam. Finns det nåt att titta på? Lyser det en lampa? Måste kolla! De små ekorrögonen följer minsta rörelse med största intresse och intrycken blir många – alldeles för många, och övertröttheten och hysteriskriken kommer som ett brev på posten. Vaknar hon till utan att ligga i famnen eller i bärselen kropp mot kropp är det lögn att få henne att somna om utan intensiv vyssning och kanske en slurk mat. Långpass i vagn eller bil sa ni? Inte den här tjejen. Och inte den förra heller. Det är som att ha fått en klon. En krävande sömnvägrande klon (nåja, nätterna är okej, som väl är). Så – hej igen, Manducabärselen. Vi ska tydligen kampera ihop igen några månader framöver.
Räddningen.
Att vilja ha en docka och få en bebis
Doris hetaste önskan är att få hålla Sonja själv, att bära omkring på henne och köra henne i sin egen vagn. Det går ju av förklarliga skäl inte. Men hon får såklart ha henne i knäet titt som tätt, det går fint, undantaget en och annan kantring. Jag tror att hon känner sej lite snuvad på storasysterkonfekten – inget av det hon drömde om att få göra med en bebis får hon göra med Sonja. Därför har hennes bebisdocka fått en ytterst framträdande roll på sistone. Hon – som just nu också heter Sonja – får blöjor, badas, sminkas (!), tvättas, bärs och pussas. Och tas med överallt, såklart. ”Hon skriker så mycket annars”, förklarar hon och baxar ut dockbilbarnstolen i bilen vid vareviga lilla minitripp. Aningen enerverande, men vi går med på det så långt det är möjligt. Storasystern måste ju få utlopp för sina storasysterskills.
Lussebullar!
Äntligen! Gyllengula, goda – och helt Kesellafria. I år satsade vi på extra mycket smör och extra socker i stället. Bra mycket godare (om än liiite onyttigare).
Luciaflopp
Ett genrep (pre strykning som synes), det var allt det blev i år. För på Doris dagis är nio av femton barn däckade i hög feber och skrällhosta och med tanke på Sonja och RS-viruset rekommenderade till och med de coola fröknarna att Druttan höll sig ifrån luciafesten. Ledsamt men säkert rätt val. Själv verkar hon inte märkbart brydd över detta. Treåringar har ett skönt sätt att ta dagen som den kommer.
Bebistiden
”Det här ska vi aldrig göra igen”, säger min man övertygat apropå bebistidens vedermödor och hävdar att han ska ”klippa kablarna ASAP”. Nåja, man ska väl aldrig äga aldrig, men just nu känns två barn precis lagom (för att inte säga i överkant vissa eftermiddagar). Men skillnaden mot förra gången vi hade ett litet bylte är vetskapen om att den här ”vårda-vyssja-mata-byta blöja”-perioden är övergående – och faktiskt ganska kort relativt sett. Dessutom är Sonja en mestadels harmonisk liten krabat som luktar underbart bebisgott, är vådligt kramvänlig och dessutom börjat avfyra de mest fantastiska tandlösa leenden.
Sockerchock
En intensiv ensamma mamman-vecka är slut och min beundran för alla ensamstående föräldrar är MONUMENTAL. Wow.
För extra ork har kaffe- och sockerintaget maximerats. Jag och Doris har bakat flera gånger, framförallt våra paradnummer kladdmuffins och banankaka, som är enkelt, gott och går rätt snabbt. För den som vill prova kommer recepten nedan.
Banankaka
2 mogna bananer
1,5 dl socker
1 ägg
50 gram smör
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
0,5 tsk bikarbonat
4 msk grädde/filmjölk/vaniljyoghurt
2 1/4 dl vetemjöl
smör och kokosflingor eller skorpmjöl till formen
Smörj en form med smör och kokos eller skorpmjöl. Mosa bananerna och rör ihop med socker, grädde/fil/yoghurt och ägg. Smält smöret och tillsätt. Blanda mjöl, bakpulver, vaniljsocker och bikarbonat i en annan bunke och rör sen ner i smeten. Grädda i 175 grader i cirka 30 minuter.
Kladdmuffins
100 gram smör eller margarin
2 ägg
2,5 dl strösocker
2 tsk vaniljsocker
0,5 tsk bakpulver
4 msk kakao
2 dl vetemjöl
1 krm salt
Smält smöret och häll i en stor bunke. Blanda i ingredienserna i ovan nämnda ordning. Häll över i 10-12 bull- eller muffinsformar och grädda i 200 grader i mitten av ugnen cirka 10 minuter.
Tröttma
Oj. Wow. En snorig och hostig treåring och en enmånads – i dag! – närhetstörstande sugpropp tar verkligen på krafterna. Och så december på det, som med min makes jobb innebär både dag- och kvällsbortavaro. Trött? Gråtmild? Jovars. Men i grunden lycklig såklart, kolla här bara:
Den lilla är förstås inte fullt så liten längre: på sina första fyra veckor utanför magen har hon lagt på sig drygt 800 gram. Stadig donna!
Klappkalendern
Paketkalendern blev klar! Med hjälp av min mamma slogs de 24 klapparna in i allra sista minuten, numrerades och fördelades i de fyra strumporna. Puh. Så i eftermiddags fick Doris en lapp med dagens datum – 1 – på av mej och sen fick hon leta bland paketen tills hon hittade det som hade samma siffra. Jag försökte förklara kalenderkonceptet och nedräkningen till julafton och tomten så gott jag kunde, men vid åsynen av alla klappar flög all eventuell konceptförståelse sin kos: ”Ska vi öppna ett till?”. Fast det gjorde vi inte såklart. One down, 23 to go. Glad december!
Äntligen
Sådärja. Ordningen återställd. Och smärtdimman lättar. Puh.
Adventsm. . .isär
Nä, adventsmyset uteblir än på ett tag. Mina storstilade pyntplaner gick om intet i mjölkstockningens smärtsamma och feberdimmiga spår. Aj. Och ynk. Hoppas på att det ger med sej i dag, har varit totaldäckad i ett och ett halvt dygn. Hu. Men vi tar igen det i veckan. På återhörande.
